Publicerad den Lämna en kommentar

Utrustning till vårfisket i norr

Det kommer upp en del frågor om vilken utrustning som gäller till detta fiske. Ofta är det någon med liten eller ingen erfarenhet av tvåhandsfiske, som är sugen på att testa.

Jag vill inte på något sätt framstå som någon expert och jag är långt ifrån den mest framgångsrika fiskaren längs vårälven. Trots detta så tänkte jag ge mig på en liten genomgång av vad jag gillar och tycker fungerar bra vid det tidiga fisket. Något har man förhoppningsvis lärt sig ”längs vägen”.

Man vill hitta ett universalspö, som ska fungera till allt från storöringfiske till vårfiske efter lax. Självklart förstår jag deras tankar. Det handlar om ganska många tusenlappar för en utrustning och man kanske inte ännu vet om det är något man fastnar för.

Tyvärr så är det enkla svaret att det inte finns någon universalutrustning till allt.

Tyvärr så är det enkla svaret att det inte finns någon universalutrustning till allt. Visst kan man skaffa en 14´are och använda till allt men i slutänden kommer man antagligen upptäcka att det är överdimensionerat till öringen och för ”spätt” till att lyfta sjunklinor med, i slutet av maj.

Smaken är som baken men frågar ni mig så krävs en redig ”påk” på minst 15´, till norrländsk vårlax. Faktum är att universallängden på spön till detta fiske är runt 16´. Det är numera vanligare att man ser fiskare med en 17´are än en 15´are i handen, när man rör sig kring en norrlandsälv i maj/ juni. Klasserna som gäller är #10/11 och #11/12.

Big Gun – Nám 16´1″ #11

Vad gäller rullar så har jag en förkärlek till gamla Hardyrullar med klickbroms. Till vårfisket har jag dock inte nerverna att fiska ”obromsat” utan här riggar man med en pålitlig rulle med rejäl broms.

Sedan kommer vi till linjungeln. Det måste kännas helt hopplöst för den oinvigde, att få grepp om allt detta med linor.

Klumpar, bodies, bellies, tips, running lines, shooting lines, scandi, skagit, taperat, heldraget osv, osv. Man förstår verkligen att det kan kännas hopplöst för nybörjaren.

Klumpar, bodies, bellies, tips, running lines, shooting lines, scandi, skagit, taperat, heldraget osv, osv. Man förstår verkligen att det kan kännas hopplöst för nybörjaren.

99% av allt fiske efter lax med tvåhandsspö, i Skandinavien, bedrivs antagligen med ett klumpsystem. Alltså en skjutlina/runningline som är ihopkopplad med en klump. Fiskar man skagit så är klumpen vanligtvis uppdelad i en body och en tip medan en scandiuppsättning kan ha både body/tip eller en hel klump.

Värt att nämna är att det kan vara svårt att fiska effektivt med en skagitlina, vid det riktigt tidiga fisket i norra Norrland. Även om dessa linor nu finns i sjunkande densiteter, så är det svårt att komma ner riktigt ordentligt med en sådan lina, då den är så tjock i diameter. Det gör att linan dras med av strömmen innan den kommit ner ordentligt.

Vid detta fiske är det riktiga ”strykjärn” som gäller. Vid starten av säsongen är det tom oftast ”grainslinor” som gäller. Det kastar inte så graciöst men här är det ”ut och ner” som gäller.

Personligen har jag fiskat mycket bodylinor, de senaste åren, bortsett från det tidigaste grainslinefisket. De kastar så fantastiskt enkelt och är flexibelt när man ofta bara behöver byta tippen, när man vill justera fiskedjupet.

Denna säsong har jag däremot tänkt gå över till hela klumpar. Känns bra att ha en skarv mindre, som kan brista.

Vad gäller tafs så är det här inget finlir. En kraftig nylon av högsta kvalitét är det som gäller. När man fiskar sjunklina så kör man sällan taperad tafs, utan nöjer sig med ”level” tafs. Jag brukar köra Trabucco 0,45mm. Den är så sjukt stark så går jag upp till 0,50mm, så börjar det kittla i nerverna när man drar fast ordentligt i botten. Då börjar man vara på gränsen att något annat(och värdefullare) än tafsen går av, när man försöker ta sig lös.

Den är så sjukt stark så går jag upp till 0,50mm, så börjar det kittla i nerverna när man drar fast ordentligt i botten.

Sedan kommer vi till flugvalet. Vid vårfisket så brukar det generellt vara stora flugor som gäller. 8-10cm eller ännu större, är inte ovanligt. Personligen så har jag lyckats bäst med lite mindre flugor, runt 5-6cm. Mitt första val är utan tvekan en tub, med vinge av bucktail. De funkar kanon till sjunklinefisket då de sjunker bra samt håller formen fint, även när det är högt tryck i vattnet.

Sist men inte minst viktig är kroken. Här gäller det att ha en riktigt stadig krok. En nystigen norrlandslax är inget man får på kroken varje dag och när det väl händer så vill man inte att något i utrustningen ska svika.

Jag och de flesta andra(?) kör med trekrok. VMC 9626 är en riktigt bra krok, till riktigt bra pris. Den kan man unna sig att byta ut, när man varit i botten eller annat, så man alltid har fräsch krok.

Sammanfattningsvis – min uppsättning

Spö: Nám 15´7″ #10/11 6-delat – Magiskt fint allroundspö för stor älv och långa fiskepass, utan att bli trött. Mycket känsla men fungerar samtidigt till allt.

Vill man ha ett spö som är optimalt till att kasta långt och lyfta de tyngsta linorna så är Nám 16´1″ #11, definitivt det spö du ska ha. En riktig kastkanon!

Rulle: Danielsson HD/H5D 11/14 – En rulle man kan lita på i ur och skur.

Skjutlina: Nám Hazumi Shooting Line eller Ultima Power Flex.

Linor:

Tafs: Heldragen Trabucco Tournament Tough 0,45mm eller 0,50mm – Enligt mig marknadens bästa tafsmaterial. Extremt starkt, samtidigt som det är smidigt och har precis lagom flex.

Krok: VMC 9626 i storlek #6 eller #8, beroende på flugstorlek – Ruskigt stark och prisvärd krok. Svårslagen!

Flugor: BucktailBottle 5-8cm – Den Vanlige, Pahtakorva, Black&Orange, Brown&Orange, Bananen osv.

BucktailBottle – Den Vanlige Ljus

//Tobbe

Publicerad den Lämna en kommentar

Spötest och flugbindningsträff i Luleå, Lördag 9/4

Nu tar vi nya tag med en träff här i Luleå.

Denna gång satsar vi på att testa spön och linor på förmiddagen, för att sedan träffas och binda flugor ”i goda vänners lag”, på eftermiddagen.

Spö-/lintest kl 10.00

Från kl 10.00 finns vi vid Gäddviksströmmen, på norra sidan. Hitta hit

Här har man chansen att testa de allra flesta av Náms spön och linor. Micke Österberg från Nám finns på plats, för att visa grejerna och svara på eventuella frågor. Här har man ett gyllene tillfälle att testa grymma spön inför säsongen.

Passa gärna på att ta med era egna rullar och linor, för att testa med spöna!

Jag håller med kokkaffe och bulla.😊

Vi hoppas att vädrets makter är med oss!

Flugbindning ca kl 14.00

När vi känner oss nöjda med spö- och lintestandet så återsamlas vi i Notviksgården, för att binda flugor tillsammans. Hitta hit

Ta med era egna flugbindningsprylar. Det kommer att finnas en del material från Norrlandslaxen att testa, t ex rävhår, bucktail, tuber mm

Fokus här ligger på att ha trevligt. Ses och snacka fiske, flugbindning, minnen, planer osv.

Även här kommer det att serveras kaffe och kanske att det kommer fram någon öl också.😉

Mat ordnar vi förslagsvis, från närliggande pizzeria.

Det här blir jäkligt kul. Hoppas att ni också tycker det.

Anmäl er gärna(men inte nödvändigtvis) via Facebook eller annan kontaktväg, så jag får ett litet hum om hur många vi blir.

Hjärtligt välkomna!

/Tobbe

Publicerad den Lämna en kommentar

Den Vanliga Ljus

DVL – Den Vanlige Ljus har verkligen blivit en klassiker i våra norrlandsälvar men även i andra älvar runt hela Sverige och övriga Skandinavien. Faktum är att man tom ser den bindas runt stora delar av världen.

Den ursprungliga originalversionen, har egentligen inte så mycket likheter med dagens version. Den bands med ekorrvinge mm, men det är en helt annan historia.

Bindbeskrivning

Här tänkte jag dela med mig av en enkel bindbeskrivning, på en tubvariant jag bundit på senaste. Det är en rejäl ”vårvåffla”, med bred profil och ca 9cm vinge.

  • Trä på en NLX 3/1.8 Beads på en 1,8mm innertub. Eftersom att allt material binds på den tunna 1,8mm tuben, använder jag här NLX 1.8 Tube i varianten ”hard”, för att få lite styrsel på tuben. Beaden/kulan är relativt stor i diametern, vilket ger bra vikt samt bra stöd åt vingen.
  • Dubba NLX AH Flash/Dubbing, metallic gold, framför kulan och borsta ut ordentligt.
  • Bind in två strån FutureFly Star Flash, antique gold och vik dubbelt. Klipp dessa i ungefär samma längd som den första vingen ska vara. Bind in flashet brett och klipp dem i lite varierande längd.
  • Vinge 1: Sean Stanton Supreme Bucktail, yellow. Tapera och bind in den brett, 3-4cm lång. Se upp så att inte vingarna överdressas.
  • Vinge 2: Sean Stanton Supreme Bucktail, hot orange. Bind in den på samma sätt som den första vingen men lite längre, 5-6cm.
  • Bind in ett strå Gliss´n Glow, gold, på ena sidan om vingen, vik dubbel och bind den andra änden på andra sidan vingen. Dessa ska sträcka sig nästan hela övervingens längd.
  • Fronthackel: Kingfisher blue höna, t ex Ewing #1 Hen Saddle eller Soft Hackles. Vill man ha lite mer ”stuns” I hacklet, kan man använda ett tupphackel istället. bind in hacklet i spetsen och dubbla det, 3-4 varv. Jag har här lämnat lite av ”fluffet”, som kommit med i sista varvet. En smaksak.
  • Vinge 3: NLX Salmo Marble Fox, fiery brown. Tapera denna och bind in den brett, över de tidigare vingarna. Denna vinge är ca 9cm lång.
  • Djungeltupp. Detta är valfritt men blir ett snyggt avslut på flugan. Har man inte tillgång till äkta, så går det lika bra med FutureFly Artificial Jungle Cock, eller ingenting alls.
  • Avsluta med att göra ett snyggt huvud av bindtråd. Jag har bundit in materialen med Veevus 14/0 i färgen dun och sedan bytt tråd till svart, för huvudet.
  • Lacka minst två varv.

Lycka till! /Tobbe

Publicerad den Lämna en kommentar

Dubbing?

Det här med dubbing tycker jag kan vara lite av en djungel. Inte alltid lätt att förstå olika dubbingars karaktärsdrag, även om man håller påsen i handen. Ofta är det först när man sitter vid städet och använder dubbingen som man lär känna den.

Av denna anledning tänkte jag försöka reda ut och förklara karaktärerna, skillnaderna och användningsområdena för de olika dubbingar Norrlandslaxen.com har att erbjuda.

Vad gäller tillverkningen av de olika alternativen, som säljs under varumärket NLX, så tillverkas de alla tre av samma tillverkare i USA. Det är en liten tillverkare som ger mig möjlighet att ”blanda” mina egna dubbingar, trots att det inte handlar om några jättevolymer. Grymt kul tycker jag 🙂

NLX erbjuder tre olika dubbingalternativ.

Exempel

Nedan försöker jag visa hur de olika alternativen ter sig vid användning. Alla exempel har jag dubbat på en NLX 1.8 Tube riggad med en NLX 3/1.8 Beads som stöd, för att försöka få det att se hyfsat ut.

Kan tillägga att det inte är lätt att få till bilderna, så att dubbingen återges till 100%.

NLX Custom Salmo Dubbing

Det här ser jag som min originaldubbing.

NLX Custom Salmo Dubbing är extremt lättdubbad, med långa fibrer i olika syntetmaterial. Varje färg har sin egna unika blandning med upp till 7 olika material/färger.

Det här är en dubbing som, till skillnad från många andra ”laxdubbingar”, INTE har maximalt med flash och glitter i sig. Visst har den flash så det räcker men den har även andra syntetmaterial med en fantastisk lyster, utan att vara skrikigt.

Detta ger en dubbing som ger bra lyster och transparens utan att dess flash tar över hela flugans karaktär. Perfekt när vattnet klarnat lite och man vill att flugan ska smyga sig på och överraska storlaxen.

Det här är en dubbing som, till skillnad från många andra ”laxdubbingar”, INTE har maximalt med flash och glitter sig.

NLX Custom Salmo dubbing

I exemplet på bilderna, har jag använt NLX Custom Salmo Dubbing i färgen ”Black Disco”. Dubbingen erbjuds i 12 olika färgalternativ*.

På den första bilden har jag dubbat den utan att borsta ut den någonting. Här får den ett kompaktare utseende men en del fibrer spretar ut.

På den andra bilden har jag borstat ut dubbingen ordentligt. Som ni kan se så går det jättebra att få rejäl volym på flugans kropp med hjälp av denna dubbing. Jättefin lyster utan att vara skränig.

Här kan du läsa om när jag binder en laxtub och använder NLX Custom Salmo Dubbing

NLX AH Flash/Dubbing

NLX AH Flash/Dubbing är en klassisk flash dubbing, tillverkad endast av tunn flashtinsel(angelhair) och kommer i 14 olika färger*, varav 3 med uv effekt.

Det här är den givna dubbingen till vårflugorna som ska fiskas i högt, kallt och färgat vatten, när man vill att flugan ska synas maximalt.

Något som gör att denna dubbing sticker ut lite är att tinselfibrerna är upp till 10cm långa. Detta gör dubbingen väldigt allsidig och användbar.

Klipp eller riv av stråna i kortare bitar, för en dubbing som är lite mindre spretig, eller använd den i sin fulla längd för en riktigt yvig kropp.

Det här är den givna dubbingen till vårflugorna som ska fiskas i högt, kallt och färgat vatten, när man vill att flugan ska synas maximalt.

nlx ah flash/dubbing

i bildexemplen har jag använt NLX AH Flash/Dubbing i färgen ”Copper”.

På första bilden har jag bara dubbat kroppen medan jag på andra bilden även har borstat ut fibrerna ordentligt.

Jag har här rivit av tinseln i 4-5cm längd innan jag dubbat på den. Detta ger en kropp med bra fyllighet och fint ljusgenomsläpp, trots att den är väldigt synlig i vattnet.

Som ni förstår så kan man, genom att justera fibrernas längd, bestämma hur yvig kroppen ska bli. Värt att tänka på är att man måste dubba mer ”slarvigt” desto längre fibrer man använder. Dubbar man för noggrant med långa fibrer så kan det bli svårt att borsta ut dem.

Personligen föredrar jag att dra ut några fibrer och binda in dem som vanligt flash, när jag vill ha dem riktigt långa och blanda in i hela vingens längd.

Här kan du läsa om när jag binder en öringtub och använder NLX AH Flash/Dubbing.

NLX Coarse Dubbing

NLX Coarse Dubbing är det senaste tillskottet i sortimentet.

Den här dubbingen skulle jag vilja kalla ”Icedub 2.0”. Lite samma stuk som Icedub men med en blandning av olika syntetmaterial och nyanser ger den betydligt mer djup och lyster.

Med liiite mer stadga i fibrerna, än t ex NLX Custom Salmo Dubbing, ger dubbing bra stöd åt vingen, om man bygger upp en liten kula för vingen att vila mot.

Färgmässigt så levereras denna i tre st UV alternativ samt nio lite mer jordnära alternativ, för alla typer av laxflugor. Dessa färger sitter dessutom som en smäck på dina öringtuber och streamers.

För Er som gillar puppmete, kan jag även rekommendera denna dubbing till Era nymfer o dyl.

Den här dubbingen skulle jag vilja kalla ”Icedub 2.0”.

nlx coarse dubbing

I exemplen har jag använt mig av NLX Coarse Dubbing i färgen ”Gold”. Även här visar jag i bilderna hur den ser ut före och efter jag borstat ut den.

Eftersom att denna dubbing har lite kortare fibrer än de två tidigare alternativen, så blir kroppen lite mindre yvig.

Märk väl att fiberlängden är fullt tillräcklig, både för att vara enkel att dubba samt att borsta ut för bra transparens.

Sammanfattning:

Här har vi nu tre bra dubbingalternativ till lax och öringflugorna. Oavsett vilken du väljer så kommer du att få en dubbing av hög kvalitet och till bra pris.

NLX Custom Salmo Dubbing är en favorit hos mig. Den är extremt lätt att dubba och att borsta ut. Den finns också i en rad med fina och användbara färger som är utformade för fisket i vattnen här uppe i norr, likväl som i övriga Skandinavien.

NLX AH Flash/Dubbing är dubbingen du ska ha om du ska binda ”vårvåfflor”. Helt tillverkad av flashmaterial, får man maximalt med glitter och synlighet.

NLX Coarse Dubbing är kanske den mest allround dubbingen av de tre alternativen. Denna fungerar lika bra till alla typer av laxflugor, som till streamers eller t o m nymfer.

Färger*

NLX Custom Salmo Dubbing: 24k Gold, Dark Gold, Black Evil, Black Disco, Baby Blue, Pretty Pearl, Chartreuse, Hot Orange, Burnt Orange, Midnight, Pimped Peacock, Deep Red

NLX AH Flash/Dubbing: Ammarnäs Gray, Golden Peacock, Holo Silver, Jet Black, Metallic Brown, Metallic Copper, Metallic Gold, Metallic Purple, Metallic Red, Pearl, Pink Lavender, UV Green, UV Pink, UV Yellow

NLX Coarse Dubbing: Black, Flame, Gold, Gray, Light Olive, Olive, Olive Gray, Pink, Red, UV Hot Orange, UV Hot Pink, UV Hot Yellow

Publicerad den 1 kommentar

SBS BucktailBottle ”Omogen Banan”

Tänkte bjuda på en Step-By-Step, på flugan jag tog min största lax på, i våras.

Micke Anderssons originalbanan är vida känd och har många laxar på sitt samvete. Här kommer alltså en variant med bucktail och åt det lite grönare hållet. Då passar det väl bra att kalla den för ”Omogen Banan”.

Steg 1

  • Fäst en guldfärgad, 12mm Bottle, bak och fram, i städet.

Steg 2

  • Dubba spåret i bottlen med Custom Salmo Dub, i färgen ”Pimped Peacock”.
  • Borsta ut dubbingen ordentligt.

Steg 3

  • Vänd tuben, i städet och fäst in röd tråd. Jag använder Veevus 14/0.
  • Tag en liten bunt bucktail i färgen golden olive och bind in en undervinge på 4-5cm. Sean Stanton Supreme Bucktail är den absolut bästa jag testat!
  • Lite superlim för att säkra vingen.
  • Klipp bort överflödet.

Steg 4

  • Bind in två ”strån” Crystal Flash, eller annan lite stadigare flash, i guld.
  • Dubbla dessa så det blir fyra ”strån”.

Steg 5

Steg 6

  • Dubbla och linda hacklet 2-3 varv, tight framför första vingen.

Steg 7

  • Bind in en övervinge på ca 8cm. Även denna är i bucktail i färgen golden olive. Se till att du taperat övervingen litegrann.

Steg 8

  • Bredda vingen ordentligt. Detta kan man göra genom att trycka ut den med tumnageln, efter att man bundit fast den med några få varv.

Steg 9

  • Fäst vingen ordentligt och klipp bort överflödet.

Här är flugan egentligen färdig..

Steg 10

  • Här har jag lyxat till det med djungeltupp.
  • Snygga till huvudet.
  • Lacka minst två varv.
  • Glöm inte att fodra mässingtuben med 1,8mm plasttub!

Klart!

YouTube

Jag har även ett klipp på YouTube, där jag binder denna fluga. Kolla gärna in det här 🙂

Lycka till!

”Sprutblank” 109a som inte kunde motstå en ”Omogen Banan” 🙂

//Tobias

Publicerad den 10 kommentarer

Några dagars fiske efter storöring.

Jag hade planerat in några dagars fiske efter den svårlurade, men ack så attraktiva vandringsöringen.

Redan ett par veckor tidigare, var jag upp en sväng men då var det fortfarande lite tidigt samt att jag hade med min 11-åriga dotter. Hur mysigt som helst men kanske inte 100% fokus på storöringen.

Denna gång fanns förhoppningar på öringkontakter, då säsongen kommit lite längre samt att det kommit en del regn de senaste dagarna.

Denna gång fanns förhoppningar på öringkontakter, då säsongen kommit lite längre samt att det kommit en del regn de senaste dagarna. Regnet gjorde att vattnet stigit och förhoppningen var att det i sin tur lockat upp en del ny öring i älven.

Sent omsider visade det sig att jag skulle få sällskap av min svåger, Henke, som skulle komma upp ett dygn senare. Trevligt med sällskap!

Första dygnet fiskade jag dock själv vilket inte alltid är så dumt det heller.

Dag 1.

Efter att ha kommit upp och installerat mig med tält och annat, hoppade jag i vadarna och begav mig till vattnet.

Det var eftermiddag och jag siktade in mig på en sträcka med lite snabbare och turbulent vatten. Tänkte att det passade bra när det var klart väder och öringen får lite skydd och ”tak över huvudet” i denna typ av vatten. Sträckan innehåller mycket stora stenar, så att öringen ska hitta bra ståndplatser, råder det inget tvivel om.

Jag fiskade denna sträcka länge och väl men inte någon aktivitet överhuvudtaget.

Öringkontakt.

När kvällen sedan kom, fiskade jag en sträcka jag fiskat många gånger förr. Ett fint ”stryk” som är magiskt att fiska just på natten. De senaste säsongerna har jag däremot inte prickat in det vid rätt vattennivå. Nu kändes det riktigt fint med precis lagom med vatten. Inte för lite så det känns tomt och inte för mycket så flugan fiskar för snabbt. Nu kändes varje lägg grymt giftigt och man bara väntade på att det skulle dra på fisk.

Redan i början av första repan drar jag på en fisk. Storöring känner man att det är direkt.
Är man osäker om man haft ett påslag av öring, så var det förmodligen något annat. Är det öring, så känner man det. Hårt och bestämt!

Är man osäker om man haft ett påslag av öring, så var det förmodligen något annat. Är det öring, så känner man det. Hårt och bestämt!

Efter ca 1 minuts drill, utan större äventyr, kliver dock denna fisk av, av någon outgrundlig anledning. Detta trots att jag som vanligt fiskar med VMC 9632 krok, som aldrig brukar svika. Så är det ibland.

Efter detta händer inget mer än några få öringplask, på ett par timmar. En öring hoppade precis utanför mig , så nära att jag hade kunnat slå den i huvudet med 12’6”an.

När jag vilat vattnet en bra stund, är det dags att kliva i igen. I den övre delen, där jag hade på fisk senast, händer ingenting. En liten bit längre ner, där det bildas ett litet ”v”, hugger en liten harr, precis där det ska stå en öring. Det känns inte bra.

Så händer det.

När jag närmar mig mitten av poolen fiskar det sådär magiskt fint men fortfarande ingen öringkontakt. ett par meter bortanför där jag lägger flugan bryts ytan av ett par stenar, strax under ytan.

Jag repar av några extra meter skjutlina och får fokusera när jag kastar för att sträcka linan ordentligt. Det är fortfarande relativt ljusa nätter här uppe i norr, vilket gör kastningen förhållandevis enkel, även nattetid.

74cm hane tagen på muddler med MV-Disc

Oh, yes!

Redan några sekunder efter att flugan landat och börjat fiska, så suger det i, strax innanför stenarna jag siktat in mig på.

Det är ett sånt där riktigt gött hugg, rejält och dessutom på lång lina, vilket ger det en extra dimension. Det blir en nervös drill. När jag tappat den förra och dessutom tagit denna på så lång lina, känner jag mig inte säker på att fisken sitter riktigt bra. Jag känner också att det är en stadig pjäs jag dragit på.

Efter en relativt lång drill så lyckas jag till slut landa en fin hane på 74cm. Den sitter perfekt, precis i käkvinkeln, där den ska.

Flugan var en hårvingad muddlervariant med Futurefly MV-Disc, AH Flash/Dubbing i färgen ”Ammarnäs grey” och svart övervinge av Silverräv.

Dag 2.

Jag fiskar ett par olika pooler under dagen, innan Henke anländer, utan resultat.

När sällskapet sedan anlänt, hinner vi fiska i dagsljus i några timmar, innan det börjar vara dags att fokusera på kvällen och natten.

När skymningen kommer, hoppar jag i vid en riktigt långsamflytande pool. Detta är en typisk pool för mörkerfiske och jag känner att det fortfarande är för ljust. Den är däremot lite trixig att vada, så det känns bra att gå av den en gång innan mörkret kommit på allvar.

I just denna pool har jag för några år sedan, lyckats lura en av mina största öringar. Det var en hona på 77cm, som högg när natten var som allra mörkast.

Överraskande nog hinner jag inte smyga ut många ”lägg” på den spegelblanka ytan, innan hugget kommer. Denna gång var det en mindre öringdam på 60cm, som inte kunde motstå samma fluga som kvällen innan. Efter en snabb drill får hon friheten åter.

Efter detta hände inget mer denna natt. Det blev riktigt kallt och rådimman lät inte vänta på sig. lika bra att kasta in handduken vid tvåtiden.

Jag var redan mer än nöjd med dessa två fiskar. Jag brukar säga att utgångsläget vid detta fiske, efter stor vandringsöring, är att man inte kommer att få något alls.

Jag brukar säga att utgångsläget vid detta fiske, efter stor vandringsöring, är att man inte kommer att få något alls.

När vi kommer tillbaka till tälten, så har de is på sig!

Henke väntade fortfarande på att landa sin första storöring och jag sa strängt åt honom att han inte får åka hem innan han dragit en. 😉

Dag 3

Fint, nog så fint väder även denna dag. Vi börjar fiska runt lunch och siktar in oss på samma sträcka, med lite snabbare vatten, som jag fiskat någon dag innan.

Det är en lång sträcka som vi delar upp. Efter att jag fått mina fiskar är det självklart att Henke får välja först. Han väljer att börja i den övre delen och jag får då hoppa i på mitten och fiska den nedre delen.

Jag tipsar Henke att börja allra högst upp på sträckan, längre upp än man tror, eftersom att jag varit med vid ett par tillfällen då man varit i fisk just där. När jag hoppat i och tittar uppåt så ser jag att Henke inte gått riktigt högst upp eftersom att det kom andra fiskare neråt, från sträckan ovanför och han ville inte klampa i framför dem. innan Henke hunnit komma igång så vevar fiskarna ovan in sina grejer, så han trots allt kan kliva i högst upp.

Succé!

Vilket lyckodrag. Det dröjer inte länge innan jag tittar upp och ser Henke med spöböj. Jag är så långt ifrån så jag inte först uppfattar att han har på en storöring, utan fiskar vidare. Det snabba vattnet skvalar så mycket kring benen, så jag inte heller hör hans rop.

… rusar upp för att hjälpa till vid landningen och framförallt få vara med när Henke landar sin första storöring. Det är ju inte kattskit direkt!

När jag tittar upp en andra gång, så ser jag att det måste vara allvar och vevar in grejerna och rusar upp för att hjälpa till vid landningen och framförallt få vara med när Henke landar sin första storöring. Det är ju inte kattskit direkt!

Jag kommer upp rejält andfådd efter språngmarschen, som även innehöll ett magplask bland rötterna på stigen.

Henke drillar nervöst fisken, som man genast ser är riktigt fin. Han står på grunt vatten men det är en tydlig ”klack” man måste få fisken över, från det djupare och snabbare vattnet. Öringen är självklart inte beredd att kliva över ”klacken” utan en rejäl fight.

74cm öringhane i toppkondition

Till slut lyckas vi ändå landa en fantastiskt fin hane på 74cm och i riktig toppkondition. Henke hade spräckt nollan med en drömfisk. Stort grattis! Den var du väl värd.

Henke hade spräckt nollan med en drömfisk.

När fisken fått simma åter var det hög tid för en välförtjänt fisksup. Jag var noga med att även jag förtjänat en liten en. 😉

Vid ett sånt här tillfälle tycker jag det är viktigt att verkligen insupa stunden. En storöring är, precis som en lax, ingen vardagsmat, utan något som förtjänar en stunds eftertanke.

Återstoden av dagen och kvällen fiskar vi vidare utan resultat. Detsamma gäller nästa dag, innan vi packar ihop och det är dags för hemfärd. Vi är båda mycket nöjda med resultatet av denna fisketripp.

Innan säsongen är över, ska jag hinna hit ett par gånger till. //