Etikett: Laxfiske

Årets absoluta höjdpunkt

Jag, liksom de flesta andra, har begränsat med fiskedagar. Man har ett jobb att sköta och framförallt en familj som naturligtvis är det allra viktigaste. Med familjen följer fotbollsträningar, häst, hund, katter, kalas osv, osv. Detta är något man aldrig skulle välja bort men likafullt så vill man ju så gärna hinna med lite fiske också.

En förstående fru och att barnen blivit lite äldre gör ändå att man numer har några fler fiskedagar per säsong. Skulle det däremot bara finnas en vecka per år för fisket, så hade det utan tvivel fallit på den årliga veckan i månadsskiftet maj/juni med min ständige vapendragare Mattias.

Tvåsiffrigt 2020

Förra årets vårvecka slutade med succé. Tillsammans skrapade vi ihop 10 landade blanklaxar på en veckas fiske. Det är, för de allra flesta, ett sjukt bra resultat. Utgångsläget för egen del, är att man ska vara nöjd om man lyckas landa EN(!) fisk under denna vecka.

Resultatet från året innan höjde naturligtvis förväntningarna inför detta år, vare sig man ville det eller inte.

Besa eller Osenka/Islax?

Denna tid på året finns det fortfarande kvar ”Besor” i älven och dessutom kan en och annan ”Osenka/Islax” hugga på flugan.

En sk ”Besa” är en fisk som lekt på hösten och ännu inte tagit sig ut i havet igen. Dessa är oftast magra och i mer eller mindre dålig form.

Islax/Osenka är fisk som kommit upp sent i älven och inte lekt. Dessa kan vara både blanka och i kanonform, men de är inte nystigna.

Laaaaax!

Fisket börjar med en rivstart. Redan på andra repan drar Matte på en fisk. Att det är en en bra fisk råder det inget tvivel om. En viss osäkerhet infinner sig alltid, är det en Besa eller är det en Osenka? Det är ju de hett eftertraktade nystigna, man vill åt.

Är det en Besa så märker man det fort. Ingen fart eller kraft. Detta är inte en sådan!

Matte drillar rutinerat men nervöst. Det är lustigt hur man är. Man går hela vintern och längtar efter just detta ögonblick men när det sedan äntligen kommer, så drabbas man av en hemsk ångest över att man ska tappa fisken.

Det är en bra fisk och bara en liten bit nedanför, finns nacken till en rejäl fors där mången fisk gått förlorad. Fisken går länge och väl utan att visa sig men till slut får jag äran att ”taila” årets första blanklax. Det råder inget tvivel om att denna fantastiskt vackra fisk är nystigen!

Vilken fantastisk start på veckan. Fjolåret kan väl inte upprepa sig!?

Dag 2

Även dag två drar Matte på fisk. Den här gången är vi på en annan plats lite längre ner i älven. Här har vi gått ganska många repor de senaste åren och Matte drar fisk här med jämna mellanrum. Jag har inte riktigt knäckt koden men i a f lyckats lura någon enstaka, här. 

Förutom det uppenbara, att Matte har många fler års erfarenhet av denna älv, så tror jag mitt problem här, ligger i att jag har svårt att få till de där extra metrarna som man gärna ska få till, för att få linan och flugan att fiska rätt. 

Drillen går väl och vi lyckas landa ännu en vacker blanklax. De är så magisk vackra, dessa nystigna vårlaxar. Extremt blanka, breda över ryggen och helt enkelt fantastiska. 

Oroväckande prognos

Förhållandena är nu jättefina. Vattnet är högt, relativt kallt och har klarnat upp lite från dagen innan då man kunde se mer partiklar i det brunaktiga vattnet. 

Denna dag är partiklarna borta och vattnet är så där härligt konjaksfärgat.👌

Det är däremot ”onödigt” varmt och vackert väder. Vattnet sjunker hastigt undan och enligt prognosen så ska detta väder hålla i sig hela veckan. Vattenwebbens kurva är oroväckande brant utför. 

Det är ju så att vi som gillar detta tidiga fiske, älskar att få gå med långa spön och tunga svarta linor. Det kanske inte är det mysigaste fisket men det är ju så sjukt härligt att lyckas dra på en norrländsk magisk vårlax. Man bara måste älska det!

Jag har fortsatt inte känt en fisk. Inget konstigt med det, men tempen stiger och nivån sjunker, med en oroväckande hastighet. Fortsätter det på detta sätt, så är risken att vårt vårfiske är över innan det knappt har börjat.

Vi jobbar vidare. Dag 3 ingenting, dag 4 ingenting… Vattnet blir varmare och flödet droppar…

Möta fisken

Vi söker oss neråt i älven. Det känns som att fisket en bit upp i älven stannat av, vilket också bekräftas av andra bekanta laxjägare, som rör sig längs älven. 

Därför tänker vi att vi har störst chans, om vi möter fisken som precis kommit upp i älven, från havet. Vid denna pool, den första man fiskar, sett från havet, kan fisket vara riktigt bra om man prickar rätt. När man ser ny fisk sprätta i ytan, precis efter den klivit över nacken, då känns det fruktansvärt hett. Vid varenda lägg känns det som att det ska hugga. 

Mycket riktigt så dröjer det inte länge innan Mattias drar på ännu en fisk. Denna släpper tyvärr efter bara några sekunder. 

Nåja, kul med aktivitet efter ett par dagars stiltje. 

Det är även fler fiskare som tänkt som oss, och sökt sig till denna sträcka. Dessa har också kontakter varav en fin fisk landas ganska snart efter vi kommit ner. 

Ny fisk

Ny fisk syns i poolen när det är min tur att kliva i, igen. Det är en härlig känsla med detta läge efter flera dagar utan kontakter. 

Utanför en stor sten syns en fisk när jag närmar mig, glödhett! När flugan sveper förbi fisken känner jag det, nopp-nopp-nopp-nopp. I flera meters svep är fisken och noppar i flugan, innan den slutligen nyper ordentligt… FISK!!

Så sjukt gött! 

Problemet här är att man inte kan släppa fisken över nacken, då är man rökt. Det finns ingen möjlighet att följa efter om den bestämmer sig för att gå mot havet. Lägg därpå att bestämmelserna säger enkelkrok här nere, under denna tid på säsongen. Oddsen är mot en, mer än vanligt, just här. 

Jag försöker ta fisken lätt och lyckas också få upp den en bit från nacken innan den går neråt. Mjukt, mjukt försöker jag återfå kontrollen och strax ovan nacken stannar den igen. Vilken pärs! Nu är goda råd dyra. Fisken får inte gå längre ner, då är det kört. Samtidigt går det inte att ”blåhålla”, speciellt inte med enkelkroken, som verkar skära i munnen på fisken, som är ganska mjuk i munnen när den är nykommen från havet. 

Jag gör ett nytt försök att ta hem lite lina, vilket retar laxen som än en gång vänder och går utför. Nu kan jag bara hålla hårt, vilket resulterar i att fisken går lös och linan slackar. Fan vad surt men inte helt överraskande. 

Tusen teorier

Ni vet hur det är vid älven. Teorierna är många och denna gång är det enkelkroken som är i skottlinjen. Tänk om man fått fiska VMC 9626 trekrok, då hade i a f oddsen jämnats ut litegrann.

Det diskuteras att det är bättre med en rundslagen enkelkrok än en flatslagen, som skär mer i munnen på laxen.

Oavsett krok så krävs en hel del tur och skicklighet för att lyckas landa en fisk här, vid dessa förutsättningar. 

Detta utspelar sig på kvällen och vi fortsätter in i natten. Det fortsätter vara aktivitet i poolen ett tag men framåt småtimmarna dör det ut och det händer inte mer. 

Vi bestämmer att göra ett nytt försök nästa kväll. Vi sover ut och tar det lugnt för att samla kraft. 

Kvällen kommer och vi har klara förväntningar. Allt fler tänker också i samma banor som oss. Vid den aktuella poolen handlar det nu om köfiske men vad ska man göra, när det är där det händer?

Tyvärr kommer inte de steg med fisk, som vi hoppats på. Det är inte alls samma aktivitet som kvällen innan. 

Norrut

Vad ska vi göra? Vi har nu fiskat 5 av 8 dygn. Matte har fått ett par fiskar och vi har drillat någon fler men vad som än värre är, är att älven har blivit både varmare och lägre, än önskvärt, vilket resulterat i väldigt lite aktivitet. Älven känns inte het!

Vi beslutar att göra ett omfall. Dags att åka norrut. 

Har fått rapporter om att fisket varit trögt där uppe men älven går härligt hög och vattnet är kallt. Dessutom brukar fisket dra igång där vid denna tid. 

Bara att packa och dra norrut!

Vi kommer upp på eftermiddagen och kommer igång med fisket runt middagstid. Känns riktigt bra att ha bytt älv och även om det blir tufft så känns det helt rätt. 

Vi fiskar några timmar innan det är dags för en välbehövlig bastu och ett par öl. Nya tag imorgon…

Andra sidan älven

Igång i tid nästa dag. Det är vår sjätte fiskedag och idag fiskar vi motsatt sida av älven, mot gårdagen. Det är en fin, lång sträcka och vi beslutar oss för att dela upp den. Matte börjar högst upp och jag kliver i, i mitten, för att fiska den nedre delen som avslutas med ett litet ”klämm”. Här bildas en giftig strömkant från land och ut i älven. 

Jag har riggat med en Guideline 4d body i s3/5 tillsammans med en 4d tip på 18’, s5/7. Längst ut på tafsen sitter en BucktailBottle ”Omogen banan” på ca 8cm.

Känns riktigt bra att vara i en ny älv trots att oddsen är emot oss. 

När jag kommer ner mot klämmet och flugan sveper över strömkanten, tar det plötsligt stopp, precis där det ska nypa i. Det tar nog en sekund eller två innan jag förstår att det är fisk. Precis där har jag fått en fin havsöring, för några år sedan. Det tar några ytterligare sekunder innan jag kan konstatera att detta inte är någon havsöring. Detta är betydligt större. Detta är något rejält stadigt. 

Delad glädje är dubbel glädje

Jag visslar och vrålar till Mattias och får tillslut hans uppmärksamhet och han kommer rusande. 

Det är ju så enormt kul att få uppleva när kompisen får fisk och det är vi alltid mån om att få vara med om, om möjligt. 

Denna fisk ska jag landa! Jag vet att allt är i ordning. Jag har precis riggat med ny tafs, heldragen Trabucco 0,50mm och fräsch krok, VMC 9626 #6.

Här är älven stor och stark men det finns inget hinder nedströms så vi beslutar snabbt att följa fisken ned till mynningen, om det skulle krävas. Vi fiskar flera mil upp i älven!😄

Jag får börja med att springa med en bit. Jag känner direkt att det inte är jag som bestämmer. Känns som en bra fisk och den har dessutom massor av vatten att jobba med. Ganska snart stannar den lyckligtvis upp och jag kan återfå lite av kontrollen.

Mattias får en skymt av fiskens sida och utbrister: -”Den är ju bastant, det är en riktigt grov fisk. Det är en riktigt grov fisk!”

Trots att utgången är oviss så känns det enormt skönt att ha utrymme att drilla fisken. Ingen olycksbådande nacke nedanför, som kan ställa till det.

Det blir en dragkamp. Jag försöker få upp fisken till lämplig plats att landa den på, medan fisken använder strömkanten till att spjärna emot. Eftersom att fisken ska släppas tillbaka så drillar jag så hårt jag törs, för att inte utsätta fisken för mer mjölksyra än nödvändigt.

Klang och jubel

Efter ca 10 minuters hård kamp lyckas vi landa en riktigt, riktigt grov hane på 109cm. Alldeles nystigen och i absolut bästa tänkbara kondition.

Allt är som taget ur den bästa tänkbara sagan. Efter flera dagars frustration så belönas man med en sådan drömfisk. Hela veckan är räddad och det är dags att fira med en riktigt god köttbit på grillen.

Avslutning

Återstående två dagar är också fyllda av fiske. Jag njuter fortfarande av fisken jag fått. Tänk så lätt allt går när man fått en fisk. Helt plötsligt så kastar man så fint och enkelt och man går från att känna tvivel på det man gör, till att ha ett helt annat självförtroende.

Ingen mer fisk behagade hugga men så lyckat det blev i alla fall. Precis som jag skrev i inledningen, så ska man vara nöjd om man landar en fisk under denna veckan. Och vilken fisk det blev för min del! //