Med stor glädje kan jag meddela att Norrlandslaxen nu är återförsäljare för FlyFish Europe.
Under sitt tak har de en rad mycket starka varumärken som t ex Simms, Scientific Anglers, Regal, WaterWorks-Lamson, Scott, Smith Optics, Rodmount m fl.
Vi kommer till att börja med ta hem utvalda delar av deras sortiment.
Första laddningen från Simms har anlänt. Det blir en smygstart med lite merch, för att ladda på med mer framåt våren.
Längre framåt våren kommer det mer från Simms , nya spännande linor från SA, Spöhållare från Rodmount(Sumo) mm mm.
Scientific Anglers Headway
Ny spännande lina som kommer till våren.
Kvalitetsvadare från välkända Simms.
FFE har ett oändligt utbud vilket gör det omöjligt för mig att lagerföra allt. Därför är det mycket värdefullt att de har ett stort Europalager med ca 5 dagars leveranstid till oss. Detta gör att ni bara behöver hojta till om det är något särskilt du saknar i Norrlandslaxens sortiment, så finns det stora möjligheter för oss att ta hem det åt dig.
Detta passar perfekt in i vårt sortimentet och blir tillsammans med vårt redan mycket goda samarbete med bl a Nám products, svårslaget.
Här kommer en genomgång av de spön från Nám som är mest lämpade för dig som, liksom jag, älskar att jaga stor vandringsöring. Allt är en fråga om tycke och smak och naturligtvis vilka vatten man fiskar. Om det sedan är fiske efter havsöring eller lekvandrande brunöring, tycker jag inte gör någon större skillnad.
Hoppas det är till någon hjälp.
Så här har ni då en lista på sju spön, utan inbördes ordning, som alla är helt magiska. Gäller bara att plocka ut det rätta till just ditt fiske.
Enormt populärt, lätt tvåhands, som är lite av urmodern till övriga modeller i Originalserien. Med ett linspann på 22-33g är detta lilla tvåhandsspö otroligt användbart.
Om du är ute efter ett allsidigt spö, för små till medelstora älvar, är detta ett mycket bra alternativ.
Täcker större delen av laxsäsongen och fungerar dessutom klockrent till stor vandringsöring när du vill ha ett spö som täcker lite mer älv och klarar lite mer vind.
Med dess lite djupare aktion passar det perfekt för att bemästra både stora flugor och djävlig vind, utan större ansträngning.
13’ klass 8 måste väl vara den mest allround längden/klassen.
När det kommer till storöring så tacklar du detta med en lina på 31g+, när du behöver bemästra den allra djävligaste av vind, eller fetaste zonkertuben.
Precis som övriga REN-spön så är det mycket lätt i handen.
Ps. Missta inte REN-seriens medium djupa aktion som ”sladdrig” och omodern. Hela serien har en lite djupare aktion men med en riktigt kraftfull ”kick” i mellandelen av spöt. Måste testas för att förstå.
I söder har säsongen dragit igång medan vi här uppe får hålla oss till tåls ett litet tag till. Här hos Norrlandslaxen laddas det såklart upp med prylar.
Russinen ur kakan
Den största nyheten är naturligtvis att vi nu som enda återförsäljare i Norrland, kan erbjuda spön, linor mm från grymma Nám. Bortsett från det så kommer jag fortsätta att försöka ”plocka russinen ur kakan” och ta hem de produkter jag verkligen gillar och vet fungerar riktigt bra.
Fantastisk respons
Förra säsongen fick jag en fantastisk respons för VMC krokarna, som jag kunde erbjuda till riktigt bra pris. Särskilt gäller det den superstarka 9626:an, som inte funnits på den svenska marknaden sedan några år och varit saknad av många. En riktig storfavorit hos norrlandsfiskarna!
Detsamma gäller även det ruskigt starka och fina tafsmaterialet från Trabucco samt den omåttligt populära F.I.S.T. linan, som jag kan erbjuda till kanonpris.
Fler intressanta produkter
Denna säsong kommer jag att fortsätta erbjuda dessa produkter men har även jobbat fram några fler grymma prylar.
Den produkt jag är allra mest nöjd med att ha fått fram till denna säsong är så vitt jag vet, en helt ny skjutlina på den svenska marknaden. Den heter Ultima Powerflex och kommer hem i tre dimensioner och två längdalternativ, till riktigt bra pris.
De som haft möjlighet att testa denna runda monolina, strör allihopa lovord över den. Jag kan bara hålla med, den är riktigt, riktigt fin!
Ett bra sätt att tillverka sina egna tippar, i precis den längd man önskar.
Smått och gott
Vidare så utökas tubkrokssortimentet med Ahrex kvalitetskrokar och på ”allmän begäran” så har jag även tagit hem Propellerflys fina styrslang – Swing Tubes.
Sedan tidigare finns även t ex Guidelines tubkrok och 18´ 4D-spetsar mm, i sortimentet.
En del av produkterna har redan kommit in medan andra är på gång, inom de kommande veckorna. Stay tuned!
Som vanligt så tar jag tacksamt emot tips och idéer, på produkter som ni tycker saknas i Norrlandslaxens sortiment!
Det kommer upp en del frågor om vilken utrustning som gäller till detta fiske. Ofta är det någon med liten eller ingen erfarenhet av tvåhandsfiske, som är sugen på att testa.
Jag vill inte på något sätt framstå som någon expert och jag är långt ifrån den mest framgångsrika fiskaren längs vårälven. Trots detta så tänkte jag ge mig på en liten genomgång av vad jag gillar och tycker fungerar bra vid det tidiga fisket. Något har man förhoppningsvis lärt sig ”längs vägen”.
Man vill hitta ett universalspö, som ska fungera till allt från storöringfiske till vårfiske efter lax. Självklart förstår jag deras tankar. Det handlar om ganska många tusenlappar för en utrustning och man kanske inte ännu vet om det är något man fastnar för.
Tyvärr så är det enkla svaret att det inte finns någon universalutrustning till allt.
Tyvärr så är det enkla svaret att det inte finns någon universalutrustning till allt. Visst kan man skaffa en 14´are och använda till allt men i slutänden kommer man antagligen upptäcka att det är överdimensionerat till öringen och för ”spätt” till att lyfta sjunklinor med, i slutet av maj.
Smaken är som baken men frågar ni mig så krävs en redig ”påk” på minst 15´, till norrländsk vårlax. Faktum är att universallängden på spön till detta fiske är runt 16´. Det är numera vanligare att man ser fiskare med en 17´are än en 15´are i handen, när man rör sig kring en norrlandsälv i maj/ juni. Klasserna som gäller är #10/11 och #11/12.
Big Gun – Nám 16´1″ #11
Vad gäller rullar så har jag en förkärlek till gamla Hardyrullar med klickbroms. Till vårfisket har jag dock inte nerverna att fiska ”obromsat” utan här riggar man med en pålitlig rulle med rejäl broms.
Sedan kommer vi till linjungeln. Det måste kännas helt hopplöst för den oinvigde, att få grepp om allt detta med linor.
Klumpar, bodies, bellies, tips, running lines, shooting lines, scandi, skagit, taperat, heldraget osv, osv. Man förstår verkligen att det kan kännas hopplöst för nybörjaren.
Klumpar, bodies, bellies, tips, running lines, shooting lines, scandi, skagit, taperat, heldraget osv, osv. Man förstår verkligen att det kan kännas hopplöst för nybörjaren.
99% av allt fiske efter lax med tvåhandsspö, i Skandinavien, bedrivs antagligen med ett klumpsystem. Alltså en skjutlina/runningline som är ihopkopplad med en klump. Fiskar man skagit så är klumpen vanligtvis uppdelad i en body och en tip medan en scandiuppsättning kan ha både body/tip eller en hel klump.
Värt att nämna är att det kan vara svårt att fiska effektivt med en skagitlina, vid det riktigt tidiga fisket i norra Norrland. Även om dessa linor nu finns i sjunkande densiteter, så är det svårt att komma ner riktigt ordentligt med en sådan lina, då den är så tjock i diameter. Det gör att linan dras med av strömmen innan den kommit ner ordentligt.
Vid detta fiske är det riktiga ”strykjärn” som gäller. Vid starten av säsongen är det tom oftast ”grainslinor” som gäller. Det kastar inte så graciöst men här är det ”ut och ner” som gäller.
Personligen har jag fiskat mycket bodylinor, de senaste åren, bortsett från det tidigaste grainslinefisket. De kastar så fantastiskt enkelt och är flexibelt när man ofta bara behöver byta tippen, när man vill justera fiskedjupet.
Denna säsong har jag däremot tänkt gå över till hela klumpar. Känns bra att ha en skarv mindre, som kan brista.
Vad gäller tafs så är det här inget finlir. En kraftig nylon av högsta kvalitét är det som gäller. När man fiskar sjunklina så kör man sällan taperad tafs, utan nöjer sig med ”level” tafs. Jag brukar köra Trabucco 0,45mm. Den är så sjukt stark så går jag upp till 0,50mm, så börjar det kittla i nerverna när man drar fast ordentligt i botten. Då börjar man vara på gränsen att något annat(och värdefullare) än tafsen går av, när man försöker ta sig lös.
Den är så sjukt stark så går jag upp till 0,50mm, så börjar det kittla i nerverna när man drar fast ordentligt i botten.
Sedan kommer vi till flugvalet. Vid vårfisket så brukar det generellt vara stora flugor som gäller. 8-10cm eller ännu större, är inte ovanligt. Personligen så har jag lyckats bäst med lite mindre flugor, runt 5-6cm. Mitt första val är utan tvekan en tub, med vinge av bucktail. De funkar kanon till sjunklinefisket då de sjunker bra samt håller formen fint, även när det är högt tryck i vattnet.
Sist men inte minst viktig är kroken. Här gäller det att ha en riktigt stadig krok. En nystigen norrlandslax är inget man får på kroken varje dag och när det väl händer så vill man inte att något i utrustningen ska svika.
Jag och de flesta andra(?) kör med trekrok. VMC 9626 är en riktigt bra krok, till riktigt bra pris. Den kan man unna sig att byta ut, när man varit i botten eller annat, så man alltid har fräsch krok.
Sammanfattningsvis – min uppsättning
Spö: Nám 15´7″ #10/11 6-delat – Magiskt fint allroundspö för stor älv och långa fiskepass, utan att bli trött. Mycket känsla men fungerar samtidigt till allt.
Vill man ha ett spö som är optimalt till att kasta långt och lyfta de tyngsta linorna så är Nám 16´1″ #11, definitivt det spö du ska ha. En riktig kastkanon!
Rulle: Danielsson HD/H5D 11/14 – En rulle man kan lita på i ur och skur.
Tafs: Heldragen Trabucco Tournament Tough 0,45mm eller 0,50mm – Enligt mig marknadens bästa tafsmaterial. Extremt starkt, samtidigt som det är smidigt och har precis lagom flex.
Krok:VMC 9626 i storlek #6 eller #8, beroende på flugstorlek – Ruskigt stark och prisvärd krok. Svårslagen!
Eftersom att förra tillfället stoppades av ”århundradets snöoväder”, gör vi nu ett nytt försök.
Vi håller till vid Gäddviksströmmen, Luleå, på norra sidan.
Här har man chansen att testa de allra flesta av Náms spön och linor. Micke Österberg från Nám finns på plats, för att visa grejerna och svara på eventuella frågor. Här har man ett gyllene tillfälle att testa grymma spön inför säsongen.
Ta gärna med era egna favoritlinor, för att testa med Náms fina spön.
Jag håller med kokkaffe och bulla.
Vi hoppas att vädrets makter är med oss denna gång.
Jag, liksom de flesta andra, har begränsat med fiskedagar. Man har ett jobb att sköta och framförallt en familj som naturligtvis är det allra viktigaste. Med familjen följer fotbollsträningar, häst, hund, katter, kalas osv, osv. Detta är något man aldrig skulle välja bort men likafullt så vill man ju så gärna hinna med lite fiske också.
En förstående fru och att barnen blivit lite äldre gör ändå att man numer har några fler fiskedagar per säsong. Skulle det däremot bara finnas en vecka per år för fisket, så hade det utan tvivel fallit på den årliga veckan i månadsskiftet maj/juni med min ständige vapendragare Mattias.
Tvåsiffrigt 2020
Förra årets vårvecka slutade med succé. Tillsammans skrapade vi ihop 10 landade blanklaxar på en veckas fiske. Det är, för de allra flesta, ett sjukt bra resultat. Utgångsläget för egen del, är att man ska vara nöjd om man lyckas landa EN(!) fisk under denna vecka.
Resultatet från året innan höjde naturligtvis förväntningarna inför detta år, vare sig man ville det eller inte.
Resultatet från året innan höjde naturligtvis förväntningarna inför detta år, vare sig man ville det eller inte.
Besa eller Osenka/Islax?
Denna tid på året finns det fortfarande kvar ”Besor” i älven och dessutom kan en och annan ”Osenka/Islax” hugga på flugan.
En sk ”Besa” är en fisk som lekt på hösten och ännu inte tagit sig ut i havet igen. Dessa är oftast magra och i mer eller mindre dålig form.
Islax/Osenka är fisk som kommit upp sent i älven och inte lekt. Dessa kan vara både blanka och i kanonform, men de är inte nystigna.
Laaaaax!
Fisket börjar med en rivstart. Redan på andra repan drar Matte på en fisk. Att det är en en bra fisk råder det inget tvivel om. En viss osäkerhet infinner sig alltid, är det en Besa eller är det en Osenka? Det är ju de hett eftertraktade nystigna, man vill åt.
Är det en Besa så märker man det fort. Ingen fart eller kraft. Detta är inte en sådan!
Matte drillar rutinerat men nervöst. Det är lustigt hur man är. Man går hela vintern och längtar efter just detta ögonblick men när det sedan äntligen kommer, så drabbas man av en hemsk ångest över att man ska tappa fisken.
Det är lustigt hur man är. Man går hela vintern och längtar efter just detta ögonblick men när det sedan äntligen kommer, så drabbas man av en hemsk ångest över att man ska tappa fisken.
Det är en bra fisk och bara en liten bit nedanför, finns nacken till en rejäl fors där mången fisk gått förlorad. Fisken går länge och väl utan att visa sig men till slut får jag äran att ”taila” årets första blanklax. Det råder inget tvivel om att denna fantastiskt vackra fisk är nystigen!
Vacker nystigen hona. Tyvärr med en stygg sälskada på buken.
Fisken går länge och väl utan att visa sig men till slut får jag äran att ”taila” årets första blanklax.
Vilken fantastisk start på veckan. Fjolåret kan väl inte upprepa sig!?
Dag 2
Även dag två drar Matte på fisk. Den här gången är vi på en annan plats lite längre ner i älven. Här har vi gått ganska många repor de senaste åren och Matte drar fisk här med jämna mellanrum. Jag har inte riktigt knäckt koden men i a f lyckats lura någon enstaka, här.
Förutom det uppenbara, att Matte har många fler års erfarenhet av denna älv, så tror jag mitt problem här, ligger i att jag har svårt att få till de där extra metrarna som man gärna ska få till, för att få linan och flugan att fiska rätt.
Drillen går väl och vi lyckas landa ännu en vacker blanklax. De är så magisk vackra, dessa nystigna vårlaxar. Extremt blanka, breda över ryggen och helt enkelt fantastiska.
Variant på Ulf Svanborgs laxdräpare ”Styven med lugg”
Oroväckande prognos
Förhållandena är nu jättefina. Vattnet är högt, relativt kallt och har klarnat upp lite från dagen innan då man kunde se mer partiklar i det brunaktiga vattnet.
Denna dag är partiklarna borta och vattnet är så där härligt konjaksfärgat.👌
Det är däremot ”onödigt” varmt och vackert väder. Vattnet sjunker hastigt undan och enligt prognosen så ska detta väder hålla i sig hela veckan. Vattenwebbens kurva är oroväckande brant utför.
Det är ju så att vi som gillar detta tidiga fiske, älskar att få gå med långa spön och tunga svarta linor. Det kanske inte är det mysigaste fisket men det är ju så sjukt härligt att lyckas dra på en norrländsk magisk vårlax. Man bara måste älska det!
Jag har fortsatt inte känt en fisk. Inget konstigt med det, men tempen stiger och nivån sjunker, med en oroväckande hastighet. Fortsätter det på detta sätt, så är risken att vårt vårfiske är över innan det knappt har börjat.
Vi jobbar vidare. Dag 3 ingenting, dag 4 ingenting… Vattnet blir varmare och flödet droppar…
Vi jobbar vidare. Dag 3 ingenting. dag 4 ingenting… Vattnet blir varmare och flödet droppar…
Möta fisken
Vi söker oss neråt i älven. Det känns som att fisket en bit upp i älven stannat av, vilket också bekräftas av andra bekanta laxjägare, som rör sig längs älven.
Därför tänker vi att vi har störst chans, om vi möter fisken som precis kommit upp i älven, från havet. Vid denna pool, den första man fiskar, sett från havet, kan fisket vara riktigt bra om man prickar rätt. När man ser ny fisk sprätta i ytan, precis efter den klivit över nacken, då känns det fruktansvärt hett. Vid varenda lägg känns det som att det ska hugga.
Mycket riktigt så dröjer det inte länge innan Mattias drar på ännu en fisk. Denna släpper tyvärr efter bara några sekunder.
Nåja, kul med aktivitet efter ett par dagars stiltje.
Det är även fler fiskare som tänkt som oss, och sökt sig till denna sträcka. Dessa har också kontakter varav en fin fisk landas ganska snart efter vi kommit ner.
Ny fisk
Ny fisk syns i poolen när det är min tur att kliva i, igen. Det är en härlig känsla med detta läge efter flera dagar utan kontakter.
Utanför en stor sten syns en fisk när jag närmar mig, glödhett! När flugan sveper förbi fisken känner jag det, nopp-nopp-nopp-nopp. I flera meters svep är fisken och noppar i flugan, innan den slutligen nyper ordentligt… FISK!!
När flugan sveper förbi fisken känner jag det, nopp-nopp-nopp-nopp. I flera meters svep är fisken och noppar i flugan, innan den slutligen nyper ordentligt… FISK!!
Så sjukt gött!
Problemet här är att man inte kan släppa fisken över nacken, då är man rökt. Det finns ingen möjlighet att följa efter om den bestämmer sig för att gå mot havet. Lägg därpå att bestämmelserna säger enkelkrok här nere, under denna tid på säsongen. Oddsen är mot en, mer än vanligt, just här.
Jag försöker ta fisken lätt och lyckas också få upp den en bit från nacken innan den går neråt. Mjukt, mjukt försöker jag återfå kontrollen och strax ovan nacken stannar den igen. Vilken pärs! Nu är goda råd dyra. Fisken får inte gå längre ner, då är det kört. Samtidigt går det inte att ”blåhålla”, speciellt inte med enkelkroken, som verkar skära i munnen på fisken, som är ganska mjuk i munnen när den är nykommen från havet.
Jag gör ett nytt försök att ta hem lite lina, vilket retar laxen som än en gång vänder och går utför. Nu kan jag bara hålla hårt, vilket resulterar i att fisken går lös och linan slackar. Fan vad surt men inte helt överraskande.
Nu kan jag bara hålla hårt, vilket resulterar i att fisken går lös och linan slackar.
Tusen teorier
Ni vet hur det är vid älven. Teorierna är många och denna gång är det enkelkroken som är i skottlinjen. Tänk om man fått fiska VMC 9626 trekrok, då hade i a f oddsen jämnats ut litegrann.
Det diskuteras att det är bättre med en rundslagen enkelkrok än en flatslagen, som skär mer i munnen på laxen.
Oavsett krok så krävs en hel del tur och skicklighet för att lyckas landa en fisk här, vid dessa förutsättningar.
Detta utspelar sig på kvällen och vi fortsätter in i natten. Det fortsätter vara aktivitet i poolen ett tag men framåt småtimmarna dör det ut och det händer inte mer.
Vi bestämmer att göra ett nytt försök nästa kväll. Vi sover ut och tar det lugnt för att samla kraft.
Kvällen kommer och vi har klara förväntningar. Allt fler tänker också i samma banor som oss. Vid den aktuella poolen handlar det nu om köfiske men vad ska man göra, när det är där det händer?
Tyvärr kommer inte de steg med fisk, som vi hoppats på. Det är inte alls samma aktivitet som kvällen innan.
Norrut
Vad ska vi göra? Vi har nu fiskat 5 av 8 dygn. Matte har fått ett par fiskar och vi har drillat någon fler men vad som än värre är, är att älven har blivit både varmare och lägre, än önskvärt, vilket resulterat i väldigt lite aktivitet. Älven känns inte het!
Vi beslutar att göra ett omfall. Dags att åka norrut.
Ny älv, längre norrut
Har fått rapporter om att fisket varit trögt där uppe men älven går härligt hög och vattnet är kallt. Dessutom brukar fisket dra igång där vid denna tid.
Har fått rapporter om att fisket varit trögt där uppe men älven går härligt hög och vattnet är kallt.
Bara att packa och dra norrut!
Vi kommer upp på eftermiddagen och kommer igång med fisket runt middagstid. Känns riktigt bra att ha bytt älv och även om det blir tufft så känns det helt rätt.
Vi fiskar några timmar innan det är dags för en välbehövlig bastu och ett par öl. Nya tag imorgon…
Andra sidan älven
Igång i tid nästa dag. Det är vår sjätte fiskedag och idag fiskar vi motsatt sida av älven, mot gårdagen. Det är en fin, lång sträcka och vi beslutar oss för att dela upp den. Matte börjar högst upp och jag kliver i, i mitten, för att fiska den nedre delen som avslutas med ett litet ”klämm”. Här bildas en giftig strömkant från land och ut i älven.
Jag har riggat med en Guideline 4d body i s3/5 tillsammans med en 4d tip på 18’, s5/7. Längst ut på tafsen sitter en BucktailBottle ”Omogen banan” på ca 8cm.
Känns riktigt bra att vara i en ny älv trots att oddsen är emot oss.
När jag kommer ner mot klämmet och flugan sveper över strömkanten, tar det plötsligt stopp, precis där det ska nypa i. Det tar nog en sekund eller två innan jag förstår att det är fisk. Precis där har jag fått en fin havsöring, för några år sedan. Det tar några ytterligare sekunder innan jag kan konstatera att detta inte är någon havsöring. Detta är betydligt större. Detta är något rejält stadigt.
När jag kommer ner mot klämmet och flugan sveper över strömkanten, tar det plötsligt stopp, precis där det ska nypa i.
Delad glädje är dubbel glädje
Jag visslar och vrålar till Mattias och får tillslut hans uppmärksamhet och han kommer rusande.
Det är ju så enormt kul att få uppleva när kompisen får fisk och det är vi alltid mån om att få vara med om, om möjligt.
Denna fisk ska jag landa! Jag vet att allt är i ordning. Jag har precis riggat med ny tafs, heldragen Trabucco 0,50mm och fräsch krok, VMC 9626 #6.
Här är älven stor och stark men det finns inget hinder nedströms så vi beslutar snabbt att följa fisken ned till mynningen, om det skulle krävas. Vi fiskar flera mil upp i älven!😄
Jag får börja med att springa med en bit. Jag känner direkt att det inte är jag som bestämmer. Känns som en bra fisk och den har dessutom massor av vatten att jobba med. Ganska snart stannar den lyckligtvis upp och jag kan återfå lite av kontrollen.
Mattias får en skymt av fiskens sida och utbrister: -”Den är ju bastant, det är en riktigt grov fisk. Det är en riktigt grov fisk!”
”Den är ju bastant, det är en riktigt grov fisk. Det är en riktigt grov fisk!”
När Matte får en skymt av fiskens sida
Trots att utgången är oviss så känns det enormt skönt att ha utrymme att drilla fisken. Ingen olycksbådande nacke nedanför, som kan ställa till det.
Det blir en dragkamp. Jag försöker få upp fisken till lämplig plats att landa den på, medan fisken använder strömkanten till att spjärna emot. Eftersom att fisken ska släppas tillbaka så drillar jag så hårt jag törs, för att inte utsätta fisken för mer mjölksyra än nödvändigt.
Klang och jubel
Efter ca 10 minuters hård kamp lyckas vi landa en riktigt, riktigt grov hane på 109cm. Alldeles nystigen och i absolut bästa tänkbara kondition.
Allt är som taget ur den bästa tänkbara sagan. Efter flera dagars frustration så belönas man med en sådan drömfisk. Hela veckan är räddad och det är dags att fira med en riktigt god köttbit på grillen.
BucktailBottle ”Omogen banan” gjorde jobbet
Avslutning
Återstående två dagar är också fyllda av fiske. Jag njuter fortfarande av fisken jag fått. Tänk så lätt allt går när man fått en fisk. Helt plötsligt så kastar man så fint och enkelt och man går från att känna tvivel på det man gör, till att ha ett helt annat självförtroende.
Ingen mer fisk behagade hugga men så lyckat det blev i alla fall. Precis som jag skrev i inledningen, så ska man vara nöjd om man landar en fisk under denna veckan. Och vilken fisk det blev för min del! //
Jag hade planerat in några dagars fiske efter den svårlurade, men ack så attraktiva vandringsöringen.
Redan ett par veckor tidigare, var jag upp en sväng men då var det fortfarande lite tidigt samt att jag hade med min 11-åriga dotter. Hur mysigt som helst men kanske inte 100% fokus på storöringen.
Denna gång fanns förhoppningar på öringkontakter, då säsongen kommit lite längre samt att det kommit en del regn de senaste dagarna.
Denna gång fanns förhoppningar på öringkontakter, då säsongen kommit lite längre samt att det kommit en del regn de senaste dagarna. Regnet gjorde att vattnet stigit och förhoppningen var att det i sin tur lockat upp en del ny öring i älven.
Sent omsider visade det sig att jag skulle få sällskap av min svåger, Henke, som skulle komma upp ett dygn senare. Trevligt med sällskap!
Första dygnet fiskade jag dock själv vilket inte alltid är så dumt det heller.
Dag 1.
Efter att ha kommit upp och installerat mig med tält och annat, hoppade jag i vadarna och begav mig till vattnet.
Det var eftermiddag och jag siktade in mig på en sträcka med lite snabbare och turbulent vatten. Tänkte att det passade bra när det var klart väder och öringen får lite skydd och ”tak över huvudet” i denna typ av vatten. Sträckan innehåller mycket stora stenar, så att öringen ska hitta bra ståndplatser, råder det inget tvivel om.
Jag fiskade denna sträcka länge och väl men inte någon aktivitet överhuvudtaget.
Öringkontakt.
När kvällen sedan kom, fiskade jag en sträcka jag fiskat många gånger förr. Ett fint ”stryk” som är magiskt att fiska just på natten. De senaste säsongerna har jag däremot inte prickat in det vid rätt vattennivå. Nu kändes det riktigt fint med precis lagom med vatten. Inte för lite så det känns tomt och inte för mycket så flugan fiskar för snabbt. Nu kändes varje lägg grymt giftigt och man bara väntade på att det skulle dra på fisk.
Redan i början av första repan drar jag på en fisk. Storöring känner man att det är direkt. Är man osäker om man haft ett påslag av öring, så var det förmodligen något annat. Är det öring, så känner man det. Hårt och bestämt!
Är man osäker om man haft ett påslag av öring, så var det förmodligen något annat. Är det öring, så känner man det. Hårt och bestämt!
Efter ca 1 minuts drill, utan större äventyr, kliver dock denna fisk av, av någon outgrundlig anledning. Detta trots att jag som vanligt fiskar med VMC 9632 krok, som aldrig brukar svika. Så är det ibland.
Efter detta händer inget mer än några få öringplask, på ett par timmar. En öring hoppade precis utanför mig , så nära att jag hade kunnat slå den i huvudet med 12’6”an.
När jag vilat vattnet en bra stund, är det dags att kliva i igen. I den övre delen, där jag hade på fisk senast, händer ingenting. En liten bit längre ner, där det bildas ett litet ”v”, hugger en liten harr, precis där det ska stå en öring. Det känns inte bra.
Så händer det.
När jag närmar mig mitten av poolen fiskar det sådär magiskt fint men fortfarande ingen öringkontakt. ett par meter bortanför där jag lägger flugan bryts ytan av ett par stenar, strax under ytan.
Jag repar av några extra meter skjutlina och får fokusera när jag kastar för att sträcka linan ordentligt. Det är fortfarande relativt ljusa nätter här uppe i norr, vilket gör kastningen förhållandevis enkel, även nattetid.
Oh, yes!
Redan några sekunder efter att flugan landat och börjat fiska, så suger det i, strax innanför stenarna jag siktat in mig på.
Det är ett sånt där riktigt gött hugg, rejält och dessutom på lång lina, vilket ger det en extra dimension. Det blir en nervös drill. När jag tappat den förra och dessutom tagit denna på så lång lina, känner jag mig inte säker på att fisken sitter riktigt bra. Jag känner också att det är en stadig pjäs jag dragit på.
Efter en relativt lång drill så lyckas jag till slut landa en fin hane på 74cm. Den sitter perfekt, precis i käkvinkeln, där den ska.
Jag fiskar ett par olika pooler under dagen, innan Henke anländer, utan resultat.
När sällskapet sedan anlänt, hinner vi fiska i dagsljus i några timmar, innan det börjar vara dags att fokusera på kvällen och natten.
När skymningen kommer, hoppar jag i vid en riktigt långsamflytande pool. Detta är en typisk pool för mörkerfiske och jag känner att det fortfarande är för ljust. Den är däremot lite trixig att vada, så det känns bra att gå av den en gång innan mörkret kommit på allvar.
I just denna pool har jag för några år sedan, lyckats lura en av mina största öringar. Det var en hona på 77cm, som högg när natten var som allra mörkast.
Överraskande nog hinner jag inte smyga ut många ”lägg” på den spegelblanka ytan, innan hugget kommer. Denna gång var det en mindre öringdam på 60cm, som inte kunde motstå samma fluga som kvällen innan. Efter en snabb drill får hon friheten åter.
Efter detta hände inget mer denna natt. Det blev riktigt kallt och rådimman lät inte vänta på sig. lika bra att kasta in handduken vid tvåtiden.
Jag var redan mer än nöjd med dessa två fiskar. Jag brukar säga att utgångsläget vid detta fiske, efter stor vandringsöring, är att man inte kommer att få något alls.
Jag brukar säga att utgångsläget vid detta fiske, efter stor vandringsöring, är att man inte kommer att få något alls.
När vi kommer tillbaka till tälten, så har de is på sig!
Henke väntade fortfarande på att landa sin första storöring och jag sa strängt åt honom att han inte får åka hem innan han dragit en. 😉
Dag 3
Fint, nog så fint väder även denna dag. Vi börjar fiska runt lunch och siktar in oss på samma sträcka, med lite snabbare vatten, som jag fiskat någon dag innan.
Det är en lång sträcka som vi delar upp. Efter att jag fått mina fiskar är det självklart att Henke får välja först. Han väljer att börja i den övre delen och jag får då hoppa i på mitten och fiska den nedre delen.
Jag tipsar Henke att börja allra högst upp på sträckan, längre upp än man tror, eftersom att jag varit med vid ett par tillfällen då man varit i fisk just där. När jag hoppat i och tittar uppåt så ser jag att Henke inte gått riktigt högst upp eftersom att det kom andra fiskare neråt, från sträckan ovanför och han ville inte klampa i framför dem. innan Henke hunnit komma igång så vevar fiskarna ovan in sina grejer, så han trots allt kan kliva i högst upp.
Succé!
Vilket lyckodrag. Det dröjer inte länge innan jag tittar upp och ser Henke med spöböj. Jag är så långt ifrån så jag inte först uppfattar att han har på en storöring, utan fiskar vidare. Det snabba vattnet skvalar så mycket kring benen, så jag inte heller hör hans rop.
… rusar upp för att hjälpa till vid landningen och framförallt få vara med när Henke landar sin första storöring. Det är ju inte kattskit direkt!
När jag tittar upp en andra gång, så ser jag att det måste vara allvar och vevar in grejerna och rusar upp för att hjälpa till vid landningen och framförallt få vara med när Henke landar sin första storöring. Det är ju inte kattskit direkt!
Jag kommer upp rejält andfådd efter språngmarschen, som även innehöll ett magplask bland rötterna på stigen.
Henke drillar nervöst fisken, som man genast ser är riktigt fin. Han står på grunt vatten men det är en tydlig ”klack” man måste få fisken över, från det djupare och snabbare vattnet. Öringen är självklart inte beredd att kliva över ”klacken” utan en rejäl fight.
Till slut lyckas vi ändå landa en fantastiskt fin hane på 74cm och i riktig toppkondition. Henke hade spräckt nollan med en drömfisk. Stort grattis! Den var du väl värd.
Henke hade spräckt nollan med en drömfisk.
När fisken fått simma åter var det hög tid för en välförtjänt fisksup. Jag var noga med att även jag förtjänat en liten en. 😉
Vid ett sånt här tillfälle tycker jag det är viktigt att verkligen insupa stunden. En storöring är, precis som en lax, ingen vardagsmat, utan något som förtjänar en stunds eftertanke.
Återstoden av dagen och kvällen fiskar vi vidare utan resultat. Detsamma gäller nästa dag, innan vi packar ihop och det är dags för hemfärd. Vi är båda mycket nöjda med resultatet av denna fisketripp.
Innan säsongen är över, ska jag hinna hit ett par gånger till. //
