DVL – Den Vanlige Ljus har verkligen blivit en klassiker i våra norrlandsälvar men även i andra älvar runt hela Sverige och övriga Skandinavien. Faktum är att man tom ser den bindas runt stora delar av världen.
Den ursprungliga originalversionen, har egentligen inte så mycket likheter med dagens version. Den bands med ekorrvinge mm, men det är en helt annan historia.
Bindbeskrivning
Här tänkte jag dela med mig av en enkel bindbeskrivning, på en tubvariant jag bundit på senaste. Det är en rejäl ”vårvåffla”, med bred profil och ca 9cm vinge.
Trä på en NLX 3/1.8 Beads på en 1,8mm innertub. Eftersom att allt material binds på den tunna 1,8mm tuben, använder jag här NLX 1.8 Tube i varianten ”hard”, för att få lite styrsel på tuben. Beaden/kulan är relativt stor i diametern, vilket ger bra vikt samt bra stöd åt vingen.
Dubba NLX AH Flash/Dubbing, metallic gold, framför kulan och borsta ut ordentligt.
Bind in två strån FutureFly Star Flash, antique gold och vik dubbelt. Klipp dessa i ungefär samma längd som den första vingen ska vara. Bind in flashet brett och klipp dem i lite varierande längd.
Vinge 1:Sean Stanton Supreme Bucktail, yellow. Tapera och bind in den brett, 3-4cm lång. Se upp så att inte vingarna överdressas.
Vinge 2:Sean Stanton Supreme Bucktail, hot orange. Bind in den på samma sätt som den första vingen men lite längre, 5-6cm.
Bind in ett strå Gliss´n Glow, gold, på ena sidan om vingen, vik dubbel och bind den andra änden på andra sidan vingen. Dessa ska sträcka sig nästan hela övervingens längd.
Fronthackel: Kingfisher blue höna, t ex Ewing #1 Hen Saddle eller Soft Hackles. Vill man ha lite mer ”stuns” I hacklet, kan man använda ett tupphackel istället. bind in hacklet i spetsen och dubbla det, 3-4 varv. Jag har här lämnat lite av ”fluffet”, som kommit med i sista varvet. En smaksak.
Vinge 3:NLX Salmo Marble Fox, fiery brown. Tapera denna och bind in den brett, över de tidigare vingarna. Denna vinge är ca 9cm lång.
Djungeltupp. Detta är valfritt men blir ett snyggt avslut på flugan. Har man inte tillgång till äkta, så går det lika bra med FutureFly Artificial Jungle Cock, eller ingenting alls.
Avsluta med att göra ett snyggt huvud av bindtråd. Jag har bundit in materialen med Veevus 14/0 i färgen dun och sedan bytt tråd till svart, för huvudet.
Har ni sett att Norrlandslaxen har en YouTubekanal?
Här hittar ni några kortare filmklipp främst med flugbindning men även något fiskeklipp kan dyka upp.
Har precis lagt upp en ny liten film jag klippt ihop, av material från i våras. Denna gång binder jag en BucktailBottle Pahtakorva. En sådan fluga som sällan känns fel att hänga på tafsen.
Här har ni länken till senaste filmen där jag binder en BucktailBottle Pahtakorva.
BucktailBottle Pahtakorva
Ta det för vad det är.
Klippen är långt ifrån klockrena, så ta det för vad det är. Jag är bara en glad amatör på detta och har i ärlighetens namn inga större ambitioner heller. Förhoppningsvis så kan Ni hitta något litet knep, tips eller annat. 🙂
Det här med dubbing tycker jag kan vara lite av en djungel. Inte alltid lätt att förstå olika dubbingars karaktärsdrag, även om man håller påsen i handen. Ofta är det först när man sitter vid städet och använder dubbingen som man lär känna den.
Av denna anledning tänkte jag försöka reda ut och förklara karaktärerna, skillnaderna och användningsområdena för de olika dubbingar Norrlandslaxen.com har att erbjuda.
Vad gäller tillverkningen av de olika alternativen, som säljs under varumärket NLX, så tillverkas de alla tre av samma tillverkare i USA. Det är en liten tillverkare som ger mig möjlighet att ”blanda” mina egna dubbingar, trots att det inte handlar om några jättevolymer. Grymt kul tycker jag 🙂
NLX erbjuder tre olika dubbingalternativ.
Exempel
Nedan försöker jag visa hur de olika alternativen ter sig vid användning. Alla exempel har jag dubbat på en NLX 1.8 Tube riggad med en NLX 3/1.8 Beads som stöd, för att försöka få det att se hyfsat ut.
Kan tillägga att det inte är lätt att få till bilderna, så att dubbingen återges till 100%.
NLX Custom Salmo Dubbing
Det här ser jag som min originaldubbing.
NLX Custom Salmo Dubbing är extremt lättdubbad, med långa fibrer i olika syntetmaterial. Varje färg har sin egna unika blandning med upp till 7 olika material/färger.
Det här är en dubbing som, till skillnad från många andra ”laxdubbingar”, INTE har maximalt med flash och glitter i sig. Visst har den flash så det räcker men den har även andra syntetmaterial med en fantastisk lyster, utan att vara skrikigt.
Detta ger en dubbing som ger bra lyster och transparens utan att dess flash tar över hela flugans karaktär. Perfekt när vattnet klarnat lite och man vill att flugan ska smyga sig på och överraska storlaxen.
Det här är en dubbing som, till skillnad från många andra ”laxdubbingar”, INTE har maximalt med flash och glitter sig.
NLX Custom Salmo dubbing
I exemplet på bilderna, har jag använt NLX Custom Salmo Dubbing i färgen ”Black Disco”. Dubbingen erbjuds i 12 olika färgalternativ*.
På den första bilden har jag dubbat den utan att borsta ut den någonting. Här får den ett kompaktare utseende men en del fibrer spretar ut.
På den andra bilden har jag borstat ut dubbingen ordentligt. Som ni kan se så går det jättebra att få rejäl volym på flugans kropp med hjälp av denna dubbing. Jättefin lyster utan att vara skränig.
NLX AH Flash/Dubbing är en klassisk flash dubbing, tillverkad endast av tunn flashtinsel(angelhair) och kommer i 14 olika färger*, varav 3 med uv effekt.
Det här är den givna dubbingen till vårflugorna som ska fiskas i högt, kallt och färgat vatten, när man vill att flugan ska synas maximalt.
Något som gör att denna dubbing sticker ut lite är att tinselfibrerna är upp till 10cm långa. Detta gör dubbingen väldigt allsidig och användbar.
Klipp eller riv av stråna i kortare bitar, för en dubbing som är lite mindre spretig, eller använd den i sin fulla längd för en riktigt yvig kropp.
Det här är den givna dubbingen till vårflugorna som ska fiskas i högt, kallt och färgat vatten, när man vill att flugan ska synas maximalt.
På första bilden har jag bara dubbat kroppen medan jag på andra bilden även har borstat ut fibrerna ordentligt.
Jag har här rivit av tinseln i 4-5cm längd innan jag dubbat på den. Detta ger en kropp med bra fyllighet och fint ljusgenomsläpp, trots att den är väldigt synlig i vattnet.
Som ni förstår så kan man, genom att justera fibrernas längd, bestämma hur yvig kroppen ska bli. Värt att tänka på är att man måste dubba mer ”slarvigt” desto längre fibrer man använder. Dubbar man för noggrant med långa fibrer så kan det bli svårt att borsta ut dem.
Personligen föredrar jag att dra ut några fibrer och binda in dem som vanligt flash, när jag vill ha dem riktigt långa och blanda in i hela vingens längd.
Den här dubbingen skulle jag vilja kalla ”Icedub 2.0”. Lite samma stuk som Icedub men med en blandning av olika syntetmaterial och nyanser ger den betydligt mer djup och lyster.
Med liiite mer stadga i fibrerna, än t ex NLX Custom Salmo Dubbing, ger dubbing bra stöd åt vingen, om man bygger upp en liten kula för vingen att vila mot.
Färgmässigt så levereras denna i tre st UV alternativ samt nio lite mer jordnära alternativ, för alla typer av laxflugor. Dessa färger sitter dessutom som en smäck på dina öringtuber och streamers.
För Er som gillar puppmete, kan jag även rekommendera denna dubbing till Era nymfer o dyl.
Den här dubbingen skulle jag vilja kalla ”Icedub 2.0”.
nlx coarse dubbing
I exemplen har jag använt mig av NLX Coarse Dubbing i färgen ”Gold”. Även här visar jag i bilderna hur den ser ut före och efter jag borstat ut den.
Eftersom att denna dubbing har lite kortare fibrer än de två tidigare alternativen, så blir kroppen lite mindre yvig.
Märk väl att fiberlängden är fullt tillräcklig, både för att vara enkel att dubba samt att borsta ut för bra transparens.
Sammanfattning:
Här har vi nu tre bra dubbingalternativ till lax och öringflugorna. Oavsett vilken du väljer så kommer du att få en dubbing av hög kvalitet och till bra pris.
NLX Custom Salmo Dubbing är en favorit hos mig. Den är extremt lätt att dubba och att borsta ut. Den finns också i en rad med fina och användbara färger som är utformade för fisket i vattnen här uppe i norr, likväl som i övriga Skandinavien.
NLX AH Flash/Dubbing är dubbingen du ska ha om du ska binda ”vårvåfflor”. Helt tillverkad av flashmaterial, får man maximalt med glitter och synlighet.
NLX Coarse Dubbing är kanske den mest allround dubbingen av de tre alternativen. Denna fungerar lika bra till alla typer av laxflugor, som till streamers eller t o m nymfer.
Färger*
NLX Custom Salmo Dubbing: 24k Gold, Dark Gold, Black Evil, Black Disco, Baby Blue, Pretty Pearl, Chartreuse, Hot Orange, Burnt Orange, Midnight, Pimped Peacock, Deep Red
Tänkte bjuda på en Step-By-Step, på flugan jag tog min största lax på, i våras.
Micke Anderssons originalbanan är vida känd och har många laxar på sitt samvete. Här kommer alltså en variant med bucktail och åt det lite grönare hållet. Då passar det väl bra att kalla den för ”Omogen Banan”.
Steg 1
Fäst en guldfärgad, 12mm Bottle, bak och fram, i städet.
Steg 2
Dubba spåret i bottlen med Custom Salmo Dub, i färgen ”Pimped Peacock”.
Borsta ut dubbingen ordentligt.
Steg 3
Vänd tuben, i städet och fäst in röd tråd. Jag använder Veevus 14/0.
Tag en liten bunt bucktail i färgen golden olive och bind in en undervinge på 4-5cm. Sean Stanton Supreme Bucktail är den absolut bästa jag testat!
Lite superlim för att säkra vingen.
Klipp bort överflödet.
Steg 4
Bind in två ”strån” Crystal Flash, eller annan lite stadigare flash, i guld.
Jag, liksom de flesta andra, har begränsat med fiskedagar. Man har ett jobb att sköta och framförallt en familj som naturligtvis är det allra viktigaste. Med familjen följer fotbollsträningar, häst, hund, katter, kalas osv, osv. Detta är något man aldrig skulle välja bort men likafullt så vill man ju så gärna hinna med lite fiske också.
En förstående fru och att barnen blivit lite äldre gör ändå att man numer har några fler fiskedagar per säsong. Skulle det däremot bara finnas en vecka per år för fisket, så hade det utan tvivel fallit på den årliga veckan i månadsskiftet maj/juni med min ständige vapendragare Mattias.
Tvåsiffrigt 2020
Förra årets vårvecka slutade med succé. Tillsammans skrapade vi ihop 10 landade blanklaxar på en veckas fiske. Det är, för de allra flesta, ett sjukt bra resultat. Utgångsläget för egen del, är att man ska vara nöjd om man lyckas landa EN(!) fisk under denna vecka.
Resultatet från året innan höjde naturligtvis förväntningarna inför detta år, vare sig man ville det eller inte.
Resultatet från året innan höjde naturligtvis förväntningarna inför detta år, vare sig man ville det eller inte.
Besa eller Osenka/Islax?
Denna tid på året finns det fortfarande kvar ”Besor” i älven och dessutom kan en och annan ”Osenka/Islax” hugga på flugan.
En sk ”Besa” är en fisk som lekt på hösten och ännu inte tagit sig ut i havet igen. Dessa är oftast magra och i mer eller mindre dålig form.
Islax/Osenka är fisk som kommit upp sent i älven och inte lekt. Dessa kan vara både blanka och i kanonform, men de är inte nystigna.
Laaaaax!
Fisket börjar med en rivstart. Redan på andra repan drar Matte på en fisk. Att det är en en bra fisk råder det inget tvivel om. En viss osäkerhet infinner sig alltid, är det en Besa eller är det en Osenka? Det är ju de hett eftertraktade nystigna, man vill åt.
Är det en Besa så märker man det fort. Ingen fart eller kraft. Detta är inte en sådan!
Matte drillar rutinerat men nervöst. Det är lustigt hur man är. Man går hela vintern och längtar efter just detta ögonblick men när det sedan äntligen kommer, så drabbas man av en hemsk ångest över att man ska tappa fisken.
Det är lustigt hur man är. Man går hela vintern och längtar efter just detta ögonblick men när det sedan äntligen kommer, så drabbas man av en hemsk ångest över att man ska tappa fisken.
Det är en bra fisk och bara en liten bit nedanför, finns nacken till en rejäl fors där mången fisk gått förlorad. Fisken går länge och väl utan att visa sig men till slut får jag äran att ”taila” årets första blanklax. Det råder inget tvivel om att denna fantastiskt vackra fisk är nystigen!
Vacker nystigen hona. Tyvärr med en stygg sälskada på buken.
Fisken går länge och väl utan att visa sig men till slut får jag äran att ”taila” årets första blanklax.
Vilken fantastisk start på veckan. Fjolåret kan väl inte upprepa sig!?
Dag 2
Även dag två drar Matte på fisk. Den här gången är vi på en annan plats lite längre ner i älven. Här har vi gått ganska många repor de senaste åren och Matte drar fisk här med jämna mellanrum. Jag har inte riktigt knäckt koden men i a f lyckats lura någon enstaka, här.
Förutom det uppenbara, att Matte har många fler års erfarenhet av denna älv, så tror jag mitt problem här, ligger i att jag har svårt att få till de där extra metrarna som man gärna ska få till, för att få linan och flugan att fiska rätt.
Drillen går väl och vi lyckas landa ännu en vacker blanklax. De är så magisk vackra, dessa nystigna vårlaxar. Extremt blanka, breda över ryggen och helt enkelt fantastiska.
Variant på Ulf Svanborgs laxdräpare ”Styven med lugg”
Oroväckande prognos
Förhållandena är nu jättefina. Vattnet är högt, relativt kallt och har klarnat upp lite från dagen innan då man kunde se mer partiklar i det brunaktiga vattnet.
Denna dag är partiklarna borta och vattnet är så där härligt konjaksfärgat.👌
Det är däremot ”onödigt” varmt och vackert väder. Vattnet sjunker hastigt undan och enligt prognosen så ska detta väder hålla i sig hela veckan. Vattenwebbens kurva är oroväckande brant utför.
Det är ju så att vi som gillar detta tidiga fiske, älskar att få gå med långa spön och tunga svarta linor. Det kanske inte är det mysigaste fisket men det är ju så sjukt härligt att lyckas dra på en norrländsk magisk vårlax. Man bara måste älska det!
Jag har fortsatt inte känt en fisk. Inget konstigt med det, men tempen stiger och nivån sjunker, med en oroväckande hastighet. Fortsätter det på detta sätt, så är risken att vårt vårfiske är över innan det knappt har börjat.
Vi jobbar vidare. Dag 3 ingenting, dag 4 ingenting… Vattnet blir varmare och flödet droppar…
Vi jobbar vidare. Dag 3 ingenting. dag 4 ingenting… Vattnet blir varmare och flödet droppar…
Möta fisken
Vi söker oss neråt i älven. Det känns som att fisket en bit upp i älven stannat av, vilket också bekräftas av andra bekanta laxjägare, som rör sig längs älven.
Därför tänker vi att vi har störst chans, om vi möter fisken som precis kommit upp i älven, från havet. Vid denna pool, den första man fiskar, sett från havet, kan fisket vara riktigt bra om man prickar rätt. När man ser ny fisk sprätta i ytan, precis efter den klivit över nacken, då känns det fruktansvärt hett. Vid varenda lägg känns det som att det ska hugga.
Mycket riktigt så dröjer det inte länge innan Mattias drar på ännu en fisk. Denna släpper tyvärr efter bara några sekunder.
Nåja, kul med aktivitet efter ett par dagars stiltje.
Det är även fler fiskare som tänkt som oss, och sökt sig till denna sträcka. Dessa har också kontakter varav en fin fisk landas ganska snart efter vi kommit ner.
Ny fisk
Ny fisk syns i poolen när det är min tur att kliva i, igen. Det är en härlig känsla med detta läge efter flera dagar utan kontakter.
Utanför en stor sten syns en fisk när jag närmar mig, glödhett! När flugan sveper förbi fisken känner jag det, nopp-nopp-nopp-nopp. I flera meters svep är fisken och noppar i flugan, innan den slutligen nyper ordentligt… FISK!!
När flugan sveper förbi fisken känner jag det, nopp-nopp-nopp-nopp. I flera meters svep är fisken och noppar i flugan, innan den slutligen nyper ordentligt… FISK!!
Så sjukt gött!
Problemet här är att man inte kan släppa fisken över nacken, då är man rökt. Det finns ingen möjlighet att följa efter om den bestämmer sig för att gå mot havet. Lägg därpå att bestämmelserna säger enkelkrok här nere, under denna tid på säsongen. Oddsen är mot en, mer än vanligt, just här.
Jag försöker ta fisken lätt och lyckas också få upp den en bit från nacken innan den går neråt. Mjukt, mjukt försöker jag återfå kontrollen och strax ovan nacken stannar den igen. Vilken pärs! Nu är goda råd dyra. Fisken får inte gå längre ner, då är det kört. Samtidigt går det inte att ”blåhålla”, speciellt inte med enkelkroken, som verkar skära i munnen på fisken, som är ganska mjuk i munnen när den är nykommen från havet.
Jag gör ett nytt försök att ta hem lite lina, vilket retar laxen som än en gång vänder och går utför. Nu kan jag bara hålla hårt, vilket resulterar i att fisken går lös och linan slackar. Fan vad surt men inte helt överraskande.
Nu kan jag bara hålla hårt, vilket resulterar i att fisken går lös och linan slackar.
Tusen teorier
Ni vet hur det är vid älven. Teorierna är många och denna gång är det enkelkroken som är i skottlinjen. Tänk om man fått fiska VMC 9626 trekrok, då hade i a f oddsen jämnats ut litegrann.
Det diskuteras att det är bättre med en rundslagen enkelkrok än en flatslagen, som skär mer i munnen på laxen.
Oavsett krok så krävs en hel del tur och skicklighet för att lyckas landa en fisk här, vid dessa förutsättningar.
Detta utspelar sig på kvällen och vi fortsätter in i natten. Det fortsätter vara aktivitet i poolen ett tag men framåt småtimmarna dör det ut och det händer inte mer.
Vi bestämmer att göra ett nytt försök nästa kväll. Vi sover ut och tar det lugnt för att samla kraft.
Kvällen kommer och vi har klara förväntningar. Allt fler tänker också i samma banor som oss. Vid den aktuella poolen handlar det nu om köfiske men vad ska man göra, när det är där det händer?
Tyvärr kommer inte de steg med fisk, som vi hoppats på. Det är inte alls samma aktivitet som kvällen innan.
Norrut
Vad ska vi göra? Vi har nu fiskat 5 av 8 dygn. Matte har fått ett par fiskar och vi har drillat någon fler men vad som än värre är, är att älven har blivit både varmare och lägre, än önskvärt, vilket resulterat i väldigt lite aktivitet. Älven känns inte het!
Vi beslutar att göra ett omfall. Dags att åka norrut.
Ny älv, längre norrut
Har fått rapporter om att fisket varit trögt där uppe men älven går härligt hög och vattnet är kallt. Dessutom brukar fisket dra igång där vid denna tid.
Har fått rapporter om att fisket varit trögt där uppe men älven går härligt hög och vattnet är kallt.
Bara att packa och dra norrut!
Vi kommer upp på eftermiddagen och kommer igång med fisket runt middagstid. Känns riktigt bra att ha bytt älv och även om det blir tufft så känns det helt rätt.
Vi fiskar några timmar innan det är dags för en välbehövlig bastu och ett par öl. Nya tag imorgon…
Andra sidan älven
Igång i tid nästa dag. Det är vår sjätte fiskedag och idag fiskar vi motsatt sida av älven, mot gårdagen. Det är en fin, lång sträcka och vi beslutar oss för att dela upp den. Matte börjar högst upp och jag kliver i, i mitten, för att fiska den nedre delen som avslutas med ett litet ”klämm”. Här bildas en giftig strömkant från land och ut i älven.
Jag har riggat med en Guideline 4d body i s3/5 tillsammans med en 4d tip på 18’, s5/7. Längst ut på tafsen sitter en BucktailBottle ”Omogen banan” på ca 8cm.
Känns riktigt bra att vara i en ny älv trots att oddsen är emot oss.
När jag kommer ner mot klämmet och flugan sveper över strömkanten, tar det plötsligt stopp, precis där det ska nypa i. Det tar nog en sekund eller två innan jag förstår att det är fisk. Precis där har jag fått en fin havsöring, för några år sedan. Det tar några ytterligare sekunder innan jag kan konstatera att detta inte är någon havsöring. Detta är betydligt större. Detta är något rejält stadigt.
När jag kommer ner mot klämmet och flugan sveper över strömkanten, tar det plötsligt stopp, precis där det ska nypa i.
Delad glädje är dubbel glädje
Jag visslar och vrålar till Mattias och får tillslut hans uppmärksamhet och han kommer rusande.
Det är ju så enormt kul att få uppleva när kompisen får fisk och det är vi alltid mån om att få vara med om, om möjligt.
Denna fisk ska jag landa! Jag vet att allt är i ordning. Jag har precis riggat med ny tafs, heldragen Trabucco 0,50mm och fräsch krok, VMC 9626 #6.
Här är älven stor och stark men det finns inget hinder nedströms så vi beslutar snabbt att följa fisken ned till mynningen, om det skulle krävas. Vi fiskar flera mil upp i älven!😄
Jag får börja med att springa med en bit. Jag känner direkt att det inte är jag som bestämmer. Känns som en bra fisk och den har dessutom massor av vatten att jobba med. Ganska snart stannar den lyckligtvis upp och jag kan återfå lite av kontrollen.
Mattias får en skymt av fiskens sida och utbrister: -”Den är ju bastant, det är en riktigt grov fisk. Det är en riktigt grov fisk!”
”Den är ju bastant, det är en riktigt grov fisk. Det är en riktigt grov fisk!”
När Matte får en skymt av fiskens sida
Trots att utgången är oviss så känns det enormt skönt att ha utrymme att drilla fisken. Ingen olycksbådande nacke nedanför, som kan ställa till det.
Det blir en dragkamp. Jag försöker få upp fisken till lämplig plats att landa den på, medan fisken använder strömkanten till att spjärna emot. Eftersom att fisken ska släppas tillbaka så drillar jag så hårt jag törs, för att inte utsätta fisken för mer mjölksyra än nödvändigt.
Klang och jubel
Efter ca 10 minuters hård kamp lyckas vi landa en riktigt, riktigt grov hane på 109cm. Alldeles nystigen och i absolut bästa tänkbara kondition.
Allt är som taget ur den bästa tänkbara sagan. Efter flera dagars frustration så belönas man med en sådan drömfisk. Hela veckan är räddad och det är dags att fira med en riktigt god köttbit på grillen.
BucktailBottle ”Omogen banan” gjorde jobbet
Avslutning
Återstående två dagar är också fyllda av fiske. Jag njuter fortfarande av fisken jag fått. Tänk så lätt allt går när man fått en fisk. Helt plötsligt så kastar man så fint och enkelt och man går från att känna tvivel på det man gör, till att ha ett helt annat självförtroende.
Ingen mer fisk behagade hugga men så lyckat det blev i alla fall. Precis som jag skrev i inledningen, så ska man vara nöjd om man landar en fisk under denna veckan. Och vilken fisk det blev för min del! //
Jag har egentligen alltid gillat färgen chartreuse, så pass mycket att jag t o m färgsatte Norrlandslaxens originallogga med den färgen.
När det kommer till flugor däremot, så har jag aldrig gett färgen någon större chans. Tänkte det ska bli ändring på det.
Flugans färg och dess betydelse, kan man alltid diskutera. Ofta handlar det nog mycket om att vara på rätt plats, vid rätt tillfälle.
Flugans färg och dess betydelse, kan man alltid diskutera. Ofta handlar det nog mycket om att vara på rätt plats, vid rätt tillfälle. Men när jag var iväg med svågern, Henke, till öringälven så visade sig hans fluga av Sunraytyp med chartreuse kropp, vara receptet. Om denna tripp kan du läsa mer om i tidigare inlägg.
Tänkte jag skulle binda upp en egen variant med samma färgsättning. Chartreuse kropp och svart vinge men denna fluga tänker jag främst använda under kvällar och nätter.
74cm nattöring.
Linor?
När jag och min bästa fiskekompis(ja, även min bästa vän även utanför fisket), Mattias, fiskar vandringsöring, har vi haft bäst lycka fiskandes flyt/intermediate lina. Vill t o m påstå att vi fiskat så pass mycket så jag kan säga att det faktiskt är så, inte bara tillfälligheter.
Nåja, nog har vi lyckats fånga fisk med både flytlina och med tyngre spetsar, men överlag så är det alltså flyt/intermediate, som gäller.
Vill t o m påstå att vi fiskat så pass mycket så jag kan säga att det faktiskt är så, inte bara tillfälligheter.
Minns däremot en natt, för några år sedan, då jag fiskade f/i och inte hade någon kontakt. Kompisen som samtidigt fiskade helflyt, hade då flera kontakter med fisk.
När jag sedan bytte till helflyt, fick även jag känna på fisk, även om jag denna gång inte lyckades landa någon.
Med andra ord så kan man utgå från f/i men var öppen för att testa annat om man kör fast.
Min variant.
När man binder en fluga, i synnerhet en ny variant, tycker jag man ska börja med att fundera över när och hur man tänker fiska den.
Denna fluga är alltså tänkt att fiskas med f/i lina, strax under ytan. Kanske t o m med flytlina, så flugan är uppe i ytan och ”naggar”.
Med det som grund vill jag få till en fluga med bred profil och muddlerhuvud. Jag vill ha den lätt, men med en liten vikt som kompenserar för muddlerhuvudet, som har flytkraft. Får jag till det förhållande jag vill ha, mellan vikt, profil, huvud mm, så ska flugan ”hovra” riktigt förföriskt, i vattnet.
Får jag till det förhållande jag vill ha, mellan vikt, profil, huvud mm, så ska flugan ”hovra” riktigt förföriskt i vattnet.
En tidigare AH-variant med bucktail och muddlerhuvud, har gett riktigt bra resultat och den ”hovrade” helt perfekt. Det är den effekten jag vill åt.
Storöring som föll för en ”hovrande” AH-variant
Receptet.
Här kommer en Step-By-Step på min variant, tänkt för nattfiske, i färgerna chartreuse och svart.
-Bind in en stadig bunt svart hjorthår, fördela det jämnt runt tuben och dra åt så håret reser sig.
Steg 8
-Klipp hjorthåret till önskad form.
-MV-Discen hjälper hjorthåret att ”trycka” vatten, för att flugan ska röra sig bättre samt eventuellt skapa lite ljud/vibrationer.
-En ytterligare fördel med MV-Discen är att den ger lite motstånd i vattnet. Det ger bra kontakt med flugan i vattnet, vilket gör att man får bättre koll på att kasten sträcker och flugan fiskar som den ska. Ovärderligt vid mörkerfiske!
Färdig fluga sedd bakifrån.
Nu återstår bara att se om den levererar. Får återkomma om det. 🙂 //
Jag hade planerat in några dagars fiske efter den svårlurade, men ack så attraktiva vandringsöringen.
Redan ett par veckor tidigare, var jag upp en sväng men då var det fortfarande lite tidigt samt att jag hade med min 11-åriga dotter. Hur mysigt som helst men kanske inte 100% fokus på storöringen.
Denna gång fanns förhoppningar på öringkontakter, då säsongen kommit lite längre samt att det kommit en del regn de senaste dagarna.
Denna gång fanns förhoppningar på öringkontakter, då säsongen kommit lite längre samt att det kommit en del regn de senaste dagarna. Regnet gjorde att vattnet stigit och förhoppningen var att det i sin tur lockat upp en del ny öring i älven.
Sent omsider visade det sig att jag skulle få sällskap av min svåger, Henke, som skulle komma upp ett dygn senare. Trevligt med sällskap!
Första dygnet fiskade jag dock själv vilket inte alltid är så dumt det heller.
Dag 1.
Efter att ha kommit upp och installerat mig med tält och annat, hoppade jag i vadarna och begav mig till vattnet.
Det var eftermiddag och jag siktade in mig på en sträcka med lite snabbare och turbulent vatten. Tänkte att det passade bra när det var klart väder och öringen får lite skydd och ”tak över huvudet” i denna typ av vatten. Sträckan innehåller mycket stora stenar, så att öringen ska hitta bra ståndplatser, råder det inget tvivel om.
Jag fiskade denna sträcka länge och väl men inte någon aktivitet överhuvudtaget.
Öringkontakt.
När kvällen sedan kom, fiskade jag en sträcka jag fiskat många gånger förr. Ett fint ”stryk” som är magiskt att fiska just på natten. De senaste säsongerna har jag däremot inte prickat in det vid rätt vattennivå. Nu kändes det riktigt fint med precis lagom med vatten. Inte för lite så det känns tomt och inte för mycket så flugan fiskar för snabbt. Nu kändes varje lägg grymt giftigt och man bara väntade på att det skulle dra på fisk.
Redan i början av första repan drar jag på en fisk. Storöring känner man att det är direkt. Är man osäker om man haft ett påslag av öring, så var det förmodligen något annat. Är det öring, så känner man det. Hårt och bestämt!
Är man osäker om man haft ett påslag av öring, så var det förmodligen något annat. Är det öring, så känner man det. Hårt och bestämt!
Efter ca 1 minuts drill, utan större äventyr, kliver dock denna fisk av, av någon outgrundlig anledning. Detta trots att jag som vanligt fiskar med VMC 9632 krok, som aldrig brukar svika. Så är det ibland.
Efter detta händer inget mer än några få öringplask, på ett par timmar. En öring hoppade precis utanför mig , så nära att jag hade kunnat slå den i huvudet med 12’6”an.
När jag vilat vattnet en bra stund, är det dags att kliva i igen. I den övre delen, där jag hade på fisk senast, händer ingenting. En liten bit längre ner, där det bildas ett litet ”v”, hugger en liten harr, precis där det ska stå en öring. Det känns inte bra.
Så händer det.
När jag närmar mig mitten av poolen fiskar det sådär magiskt fint men fortfarande ingen öringkontakt. ett par meter bortanför där jag lägger flugan bryts ytan av ett par stenar, strax under ytan.
Jag repar av några extra meter skjutlina och får fokusera när jag kastar för att sträcka linan ordentligt. Det är fortfarande relativt ljusa nätter här uppe i norr, vilket gör kastningen förhållandevis enkel, även nattetid.
Oh, yes!
Redan några sekunder efter att flugan landat och börjat fiska, så suger det i, strax innanför stenarna jag siktat in mig på.
Det är ett sånt där riktigt gött hugg, rejält och dessutom på lång lina, vilket ger det en extra dimension. Det blir en nervös drill. När jag tappat den förra och dessutom tagit denna på så lång lina, känner jag mig inte säker på att fisken sitter riktigt bra. Jag känner också att det är en stadig pjäs jag dragit på.
Efter en relativt lång drill så lyckas jag till slut landa en fin hane på 74cm. Den sitter perfekt, precis i käkvinkeln, där den ska.
Jag fiskar ett par olika pooler under dagen, innan Henke anländer, utan resultat.
När sällskapet sedan anlänt, hinner vi fiska i dagsljus i några timmar, innan det börjar vara dags att fokusera på kvällen och natten.
När skymningen kommer, hoppar jag i vid en riktigt långsamflytande pool. Detta är en typisk pool för mörkerfiske och jag känner att det fortfarande är för ljust. Den är däremot lite trixig att vada, så det känns bra att gå av den en gång innan mörkret kommit på allvar.
I just denna pool har jag för några år sedan, lyckats lura en av mina största öringar. Det var en hona på 77cm, som högg när natten var som allra mörkast.
Överraskande nog hinner jag inte smyga ut många ”lägg” på den spegelblanka ytan, innan hugget kommer. Denna gång var det en mindre öringdam på 60cm, som inte kunde motstå samma fluga som kvällen innan. Efter en snabb drill får hon friheten åter.
Efter detta hände inget mer denna natt. Det blev riktigt kallt och rådimman lät inte vänta på sig. lika bra att kasta in handduken vid tvåtiden.
Jag var redan mer än nöjd med dessa två fiskar. Jag brukar säga att utgångsläget vid detta fiske, efter stor vandringsöring, är att man inte kommer att få något alls.
Jag brukar säga att utgångsläget vid detta fiske, efter stor vandringsöring, är att man inte kommer att få något alls.
När vi kommer tillbaka till tälten, så har de is på sig!
Henke väntade fortfarande på att landa sin första storöring och jag sa strängt åt honom att han inte får åka hem innan han dragit en. 😉
Dag 3
Fint, nog så fint väder även denna dag. Vi börjar fiska runt lunch och siktar in oss på samma sträcka, med lite snabbare vatten, som jag fiskat någon dag innan.
Det är en lång sträcka som vi delar upp. Efter att jag fått mina fiskar är det självklart att Henke får välja först. Han väljer att börja i den övre delen och jag får då hoppa i på mitten och fiska den nedre delen.
Jag tipsar Henke att börja allra högst upp på sträckan, längre upp än man tror, eftersom att jag varit med vid ett par tillfällen då man varit i fisk just där. När jag hoppat i och tittar uppåt så ser jag att Henke inte gått riktigt högst upp eftersom att det kom andra fiskare neråt, från sträckan ovanför och han ville inte klampa i framför dem. innan Henke hunnit komma igång så vevar fiskarna ovan in sina grejer, så han trots allt kan kliva i högst upp.
Succé!
Vilket lyckodrag. Det dröjer inte länge innan jag tittar upp och ser Henke med spöböj. Jag är så långt ifrån så jag inte först uppfattar att han har på en storöring, utan fiskar vidare. Det snabba vattnet skvalar så mycket kring benen, så jag inte heller hör hans rop.
… rusar upp för att hjälpa till vid landningen och framförallt få vara med när Henke landar sin första storöring. Det är ju inte kattskit direkt!
När jag tittar upp en andra gång, så ser jag att det måste vara allvar och vevar in grejerna och rusar upp för att hjälpa till vid landningen och framförallt få vara med när Henke landar sin första storöring. Det är ju inte kattskit direkt!
Jag kommer upp rejält andfådd efter språngmarschen, som även innehöll ett magplask bland rötterna på stigen.
Henke drillar nervöst fisken, som man genast ser är riktigt fin. Han står på grunt vatten men det är en tydlig ”klack” man måste få fisken över, från det djupare och snabbare vattnet. Öringen är självklart inte beredd att kliva över ”klacken” utan en rejäl fight.
Till slut lyckas vi ändå landa en fantastiskt fin hane på 74cm och i riktig toppkondition. Henke hade spräckt nollan med en drömfisk. Stort grattis! Den var du väl värd.
Henke hade spräckt nollan med en drömfisk.
När fisken fått simma åter var det hög tid för en välförtjänt fisksup. Jag var noga med att även jag förtjänat en liten en. 😉
Vid ett sånt här tillfälle tycker jag det är viktigt att verkligen insupa stunden. En storöring är, precis som en lax, ingen vardagsmat, utan något som förtjänar en stunds eftertanke.
Återstoden av dagen och kvällen fiskar vi vidare utan resultat. Detsamma gäller nästa dag, innan vi packar ihop och det är dags för hemfärd. Vi är båda mycket nöjda med resultatet av denna fisketripp.
Innan säsongen är över, ska jag hinna hit ett par gånger till. //
